BLOGG

BLOGG

  • bild-2016-11-15-kl-10-39

    Därför lämnar jag fotobranschen efter 15 år

    För ungefär ett år sedan bestämde jag mig för att lämna Apelöga. Och inte bara byrån, utan hela fotobranschen. Efter snart 15 år, först som frilansfotograf och sedan som ledare för Apelöga, känner jag att det räcker. Nu vill jag testa något nytt. Det är inte för att jag ogillar mitt jobb eller på Apelögas ekonomiska situation – tvärtom mitt jobb är det bästa man kan tänka sig och siffrorna ser väldigt fina ut. Alla trendlinjer pekar upp för företaget. Orsaken är snarare att jag en otålig och rastlös själ. Jag har insett att om jag inte tar ett aktivt beslut för att byta bana, så finns risken att jag blir kvar i samma bransch fram till pensionen. Därför lämnar jag nu. Ett resultat av FOMO – Fear of Missing Out. Kanske är yrkeslivet grönare på andra sidan. Faktum är att den här bloggen har varit en del beslutet. Jag har reflekterat över att många som läser mina texter, känner igen sig i det jag skriver, trots att de verkar i andra branscher. Jag började fundera: Kan det vara så att mina erfarenheter som entreprenör i fotobranschen är tillämpbara i andra branscher? Ja, jag tror det. Och det är vad jag vill utforska. Under året som gått sedan beslutet togs, har jag fått se över min roll i Apelöga. Bit för bit har jag avlägsnat mig – vissa av mina arbetsuppgifter har delegerats, andra har outsourcats, och vissa har helt enkelt tagits bort. Och nu när jag är helt bortbyggd är det tydligt att Apelöga klarar sig alldeles utmärkt utan mig. Företaget går bättre än någonsin. Vad ska jag göra istället? Närmsta tiden kommer jag vara föräldraledig på heltid. Sedan får jag se. Jag vet att jag vill fortsätta på inslagen väg: entreprenörskap och ledarskap är det jag brinner för. Kanske ska jag söka jobb. Kanske startar jag ett nytt bolag. Jag lutar åt att jag vill jobba med hus, kanske i byggbranschen eller i fastighetsbranschen. Eller kanske med inredning eller arkitektur. Vi får se. Tillsvidare är jag kvar i Apelöga som majoritetsägare, men i en passiv roll. Byrån rullar på utan min inblandning. På sikt kanske nya ägare tar över. Denna blogg får därmed ny inriktning från och med nu, när de andra apelögonen tar över. För min del sätter jag punkt här. –––– Ni som vill hålla kontakten med mig, adda mig gärna på LinkedIn, eller följ mig på Instagram. Eller maila. Jag gillar mail. –––– Förtydligande: Ovanstående betyder inte att projektet M1 Fotografiskt Center påverkas på något sätt. Det projektet lever vidare. Det betyder inte heller att Apelögas kunder eller samarbetspartners påverkas på något sätt. Allt kommer fortsätta som vanligt, men utan mig.

  • OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    11 vägar till bättre content

    Alexandra Bylund är serieentreprenören som blivit expert på PR och content marketing. Efter några år i resebranschen startade hon bildbyrån FOAP, och sedan Newshubby. Det företag hon jobbar aktivt med idag är PR with an Edge. – Vi hjälper våra kunder med att skapa och sprida innehåll i deras sociala kanaler. Vi producerar content, till exempel podcasts och bloggartiklar. Det vi gör går ut på att öka varumärkeskännedomen.  Varför content? – För att klassisk reklam, till exempel en annons, inte ger mig som mottagare något värde. Annonsen är bara ett sätt för företaget att skryta.  – Stora brands kan göra så – Nike kan skryta om att de gjort en ny sko, och deras följare kommer jubla. Men det funkar inte för små brands. Det är ett misstag att försöka härma stora brands. ___ Så hur gör man egentligen? Här är Alexandras 11 tips på hur man skapar bra content: 1. Var personlig – Du behöver inte vara privat, men du får inte glömma bort att vara människa. Även om du jobbar med B2B så är dina kunder också människor. De som säger att ”våra kunder finns inte på Facebook” har fel. Deras yrkesroller kanske inte finns där, men personerna bakom finns där. Och det är dessa når du bara genom att vara personlig. 2. Våga sticka ut – Många är ängsliga och vågar inte ha en åsikt. Men det är mycket effektivare att våga sticka ut. – Alex&Sigge-podden är ett bra exempel. De har väldigt högt i tak – Sigge kan börja gapskratta när Alex berättar om sin döde pappa – men de har sådan värme mellan sig att det fungerar, även om det är på gränsen. 3. Gör något oväntat – Kanske kan du blanda in humor i ditt material? Det oväntade ger uppmärksamhet. 4. Gör film – Om du är en bra ”performer” så ska du absolut göra rörligt material! Då behövs inte så mycket content för att det ska bli intressant. 5. Svara på kommentarer – Tänk dig att du är på ett mingel och du träffar någon som efter att ha presenterat sig tappar allt intresse för konversationen när det är din tur att prata. Så agerar många företag på sociala medier. De slänger ut sina statusuppdateringar på Facebook, men svarar inte när de får kommentarer. 6. Förinställ inte för mycket – Om du tidsinställer publicering av inlägg så märks det. Det saknas energi. Läsarna känner om det inte finns en människa bakom. 7. Sätt dig in i mottagarens läge  – Kanske att dina kunder tittar på Idol på fredagskvällen? Eller kanske att din målgrupp är gravida kvinnor? Då kan du anpassa ditt innehåll till det. 8. Anpassa ditt innehåll till olika kanaler – Använd inte samma text på Facebook som på LinkedIn. Skriv om, så att det passar. Facebook är lite mer vardagligt, medan LinkedIn är mer corporate. Och Instagram är på ett tredje sätt, och så vidare. 9. Skapa igenkänning – Det fanns en resebyrå som för några år sedan gjorde en reklamfilm med följande scen: En person kommer in på sitt hotellrum, går fram till balkongdörrarna, öppnar dem och går ut på balkongen.  – Alla känner igen sig i detta! Det är så alla gör när de kommer in på sitt hotellrum om de på en varm destination. Balkongdörröppningen skapar därför igenkänning, mer än den slitna klichén med strandstolen. 10. Skala bort laddade värdeord – Säg aldrig ”Titta på den här fantastiska produkten”. Istället ska du berätta om produkten så att läsaren känner att det faktiskt är en fantastisk produkt. 11. Tänk alltid på ”what’s in it for the reader” – Detta är det allra viktigaste: Det handlar inte om vad du vill säga, utan vad mottagaren vill höra. Du måste skapa värde för mottagaren.  – Detta är förmodligen det vanligaste misstaget folk gör när de skapar sitt eget content. De berättar vad de vill säga, trots att de borde veta bättre.  – Ett exempel på hur vi jobbar med detta: Vi har startat en prenumerationstjänst för content. Men istället för att annonsera om den tjänsten så producerar vi en podcast som heter Contentskolan. 10 avsnitt om hur man skapar bra innehåll. Vi ger bort verktygen. Förhoppningen är att vi får förtroende genom att dela med oss av vad vi kan. Och att vi tjänar på det i längden. — Hur lär man sig mer om content marketing? – Istället för att läsa en speciell bok eller podd så skulle jag vilja rekommendera att läsa psykologi och beteendevetenskap. Den som förstår hur människor funkar kommer lyckas bättre med sin kommunikation. – En annan bra metod är att ta tid för att verkligen analysera content. Sätt dig med några kollegor och studera andras content. Varför är det bra? Varför är det inte bra? Det kommer du lära dig massor av.

  • blogg160615_1551_bb_kontor

    Var inte passionerad!

    Ni som är entreprenörer känner igen er i detta: Du får en idé. Ju mer du tänker på den, desto bättre tycks den vara. Du blir passionerad. Från passion är steget till handling litet. Du tar din idé ut på marknaden – kanske startar du ett nytt företag, eller formulerar en ny affärsstrategi – och väntar på att en flodvåg av efterfrågan ska skölja över dig. Men ingenting händer. Vad gick fel? Det oväntade svaret är: Felet är din passion. I Ryan Holidays nya bok Ego is the Enemy ger författaren sin förklaring: De entreprenörer som lyckas gör det inte tack vare sin passion, de lyckas trots sin passion. Passion är något som drar iväg med vårt ego, som får oss att glömma bort vår rationalitet. Holiday ger exemplet om herrarna Bush, Cheney och Rumsfeld som var passionerade om att invadera Irak, och därför missade uppenbara bevis på att de var helt fel ute. Ett annat exempel var när 12 klättrare dog på Mount Everest, drivna av sin passion av att nå toppen, när de överraskades av ett oväder. ”Goalodicy” har fenomenet kommit att kallas. Vi minns de passionerade entreprenörer som lyckats, men känner inte till alla de fall där passionerade personer misslyckats med sina företag. (Ett utdrag ur boken finns här.) Istället för passion: 1,2 miljarder dollar I  Originals berättar författaren Adam Grant om hur han blev uppvaktad av en startup, som frågade om han ville investera i deras bolag. Deras idé var att sälja glasögon online, vilket Grant tyckte var en bra idé. Men Grant ändrade sig när han förstod att grundarna inte gick all in i sitt nya bolag. De behöll sina jobb vid sidan om, och hade både B- och C-planer ifall deras startup skulle misslyckas. Grant avstod från att investera. Startupen visade sig dock bli en stor succé, tack vare sina rationella och opassionerade grundare. Företaget heter Warby Parker och värderades förra året till 1,2 miljarder dollar. Istället för passion: Följ kunden! Så nästa gång du drabbas av passion och vill kasta dig in i ett nytt startup-företag, försök ta ett steg tillbaka. Istället för att låta din passion vara ledstjärna, följ en annan: Din kund. Vikten av att fråga istället för att gissa blev tydlig för mig när jag häromåret läste Nail it Then Scale It. Boken beskriver en formel för hur man lyckas med sitt företag. Förenklat ser den ut så här: 1. Fråga kunden var det gör ont. Flera följdfrågor av typen ”Varför då? Berätta mer!” kan behövas innan du kommer ner till roten av problemet. 2. Hitta en lösning. 3. Testa lösningen. Fail fast, fail cheap. Gör om, gör rätt. 4. Skala upp verksamheten. Den som lyckas med alla fyra steg har en given succé, om man ska tro författarna (mer om processen här). Istället för passion: En podcast För er som lyssnar på podcasts så är detta avsnitt av Pat Flynns Smart Passive Income ett måste. Avnittet heter Building a Lucrative Business with No Ideas, No Expertise, and No Money och handlar till stor del om punkt 1 ovan: Hur man hittar kundens verkliga problem. Det intressanta är att när du väl verkligen förstått din kunds pain, så kommer du få bättre idéer än vad din passion skulle ha genererat. Tack vare din research kommer du nu fatta rationella beslut. Och rationalitet funkar alltid bäst i längden. Istället för passion: En enkät De här tankarna, om att fråga istället för att tro att man redan har svaret, är bakgrunden till vår enkätundersökning om hur företag jobbar med sociala media (delta om du vill, det tar bara tre minuter). Vi på Apelöga funderar på hur vi kan anpassa oss till den verklighet där företag, våra kunder, lägger allt mer tid på sociala medier. Vi har flera idéer på vad vi skulle kunna göra. Men hittills är det baserat på gissningar, inte fakta. Resultatet av enkäten publiceras här i bloggen senare i höst. ____ Nästa vecka i bloggen: Alexandra Bylund har mer koll än de flesta vad som funkar när man vill nå ut med ett budskap i sociala medier. Hint: Du ska absolut inte säga det du vill säga! Min intervju med henne publiceras här nästa vecka.

  • blogg160712_dorisfinal1040

    Hur använder företag sociala media för att nå ut?

    Häromveckan skrev jag om vad företag bör tänka på när de väljer bilder till sin hemsida. Jag listade 7 viktiga saker om hemsidebilder. Detta inlägg var tänkt som en fortsättning: Vad bör företag tänka på när de väljer bilder till sociala medier? Men jag skulle skriva denna text insåg jag att jag inte vet hur man gör. Så jag gav mig ut på jakt efter svar. Priserna hos bildbyråerna är på väg ner Ganska snart hittade jag några ledtrådar. I ett brev till sina medarbetare skriver Paul Banwell, Senior Director på Getty Images, att socialamedia-trenden är tydlig i bildbyråvärlden. Hur märks den? Jo, företag köper allt fler bilder, men vill betala allt mindre per bild. Totalsumman per företagskund tenderar dock att öka. Konkurrenten Shutterstock, som har premiumsajten Offset.com, är inne på samma spår. Offset har hittills erbjudit sina bilder genom två olika licenser: Högupplöst RF (royaltyfri) för 500 USD, eller lågupplöst RF för 250 USD. Men likt Getty har de upplevt ett ökat tryck från kunder som vill använda bilder i sociala media. Dock, dessa kunder vill sällan betala 250 USD, drygt 2 000 kr, för en bild som kanske bara används en gång i en Instagram-post. Därför är Offset, enligt våra källor, på väg att införa en socialamedia-licens där priset uppges landa på omkring 50-100 USD – ca 450-900 kr – per bild. Bilder på hemsida vs bilder på instagram På Apelöga har vi också börjat fundera kring detta. Våra relativt höga priser kanske gör att våra kunder hittar sina socialamedia-bilder från annat håll? Vår prissättning har varit i stort sett oförändrad sedan vi startade för sex år sedan. Men världen har förändrats sedan dess. Då fanns knappt Instagram och få företag var aktiva på Facebook. Hursomhelst. Tendenserna hos Getty och Shutterstock antyder att företag använder sociala media i allt högre utsträckning. Men vilken typ av bilder används? Och vilka bilder funkar, och vilka blir helt fel? Vad vi vet är hur vi själva använder bilder på Instagram. Behind the scenes-bilder blandat med färdiga bilder från uppdrag och bildbanksfotograferingar. Och vår erfarenhet är att Instagram är ett bra komplement till hemsidan: På hemsidan finns all info, medan Instagram bidrar med aktualitet. Hemsidan besöks en gång, medan aktuella bilder poppar upp i Instagramflödet varje dag. Hemsidan är till för kunder som är på väg att köpa foto- eller filmtjänster. Instagram-flödet är till för att underhålla de som följer oss, men som inte är i köpartagen. Hur instagrammar företag? Tillbaka till huvudfrågan: Hur jobbar företag med Instagram och Facebook? Istället för att gissa hur företag gör, så ska vi fråga dem. Vi har satt ihop en webenkät för att samla in erfarenheter och åsikter från så många företag som möjligt. Om du vill vara med i undersökningen (ja, det vill du!) så finns mer info nedan. I ett kommande blogginlägg kommer resultatet av undersökningen. ____ Nästa vecka i bloggen: Om vikten av att först fråga kunden istället för att bli förälskad i sin idé. Och varför det är lättare sagt än gjort. ____ Undersökning om sociala medier För dig som jobbar med sociala medier på ditt företag, fyll gärna i denna enkät! Det tar typ 3 minuter. Du svarar anonymt om du vill. Resultatet av enkäten publiceras här i bloggen framöver. Förhoppningsvis blir resultatet användbart för alla. För transparensens skull: Enkäten är inte en fördold säljpitch eller marknadsföring för Apelöga. Du kommer inte få spammiga ”köperbjudanden” eller nåt sånt. Däremot kommer vi i Apelöga använda insikterna som undersökningen ger för att förbättra våra produkter. Kanske leder det till att vi ändrar vår prissättning, eller på annat sätt förändrar vår affärsmodell.

  • blogg160830_0396_bakomkulisserna-1440x640

    Använda bilder på hemsidan: vad du bör och inte bör göra.

    Sedan i våras har vi jobbat med vår nya hemsida. Nu är den nästan klar, vi planerar att lansera den om en vecka. Som fotograf är jag förstås partisk när jag säger att bilder på en företagshemsida är viktigt. Men jag vet också att det kan vara klurigt att välja rätt bilder. Planerar du att göra om er sajt? Isåfall, här är 7 saker att tänka på när du väljer bilder. 1. Använd inte bilder som du hittat på nätet Bilder är i allmänhet skyddade av upphovsrätt, vilket gör att du kan bli skadeståndsskyldig om du använder en bild utan lov. Femsiffriga belopp är inte ovanliga för bildstölder. Men, det finns faktiskt lagliga gratisalternativ. Kolla in unsplash.com och pexels.com. Där finns bilder som är fria att använda (med så kallad CC zero-licens). Vad är haken? Jo, att utbudet på dessa sajter är mycket begränsat. Du kommer kanske inte hitta det du söker. Dessutom finns det inga modellreleaser till bilderna, vilket kan betyda att du ändå kan bli skadeståndsskyldig om du använder en bild på en person som inte gett sitt samtycke. Tipset är därför att hitta bilder utan identifierbara människor om du vill använda dessa gratisbilder. 2. ANVÄND INTE BILDER SOM UTFYLLNAD Utrymmet på din sajt är begränsat. Använd därför bilder som berättar något som tillför ett värde. Du vill få ut ert budskap, och då gäller det att använda bilder som gör jobbet. Att använda en bild som bara är snygg men saknar betydelse är slöseri med både pixlar och pengar. 3. ANVÄND INTE AMATÖRMÄSSIGA BILDER En dålig bild gör mer skada än nytta. Och med “dålig bild” menar jag bilder som har tekniska brister, eller bilder vars budskap inte alls stämmer överens med det du vill förmedla. Om du inte kan fotografera bör du låta bli (inte ens den dyraste kameran kommer att göra jobbet åt dig). Och du bör heller inte frestas att köpa billiga bildbyråbilder. Du kommer att bli avslöjad. Och det blir dyrt i längen. Dåliga bilder gör att ditt företag upplevs billigt, slarvigt och inte alls förtroendeingivande. Så oavsett om ni fotograferar själva eller anlitar en fotograf, välj någon som levererar kvalitet. 4. ANVÄND BILDER SOM VISAR ATT NI LÖSER KUNDENS PROBLEM Generellt är kunder inte intresserade av er produkt. De är däremot intresserade om ni har en lösning på deras problem. Av samma anledning är det inte nödvändigt att bombardera er webbesökare med bilder på er produkt. Visa istället hur ni löser era kunders problem och hur det känns när problemen är borta. 5. ANVÄND HELLRE FÖR FÅ ÄN FÖR MÅNGA BILDER Lägg fokus på att använda få bilder som ger ett starkt intryck. Att använda för mycket bilder kan vattna ur ditt budskap och riskera att få sajten att kännas spretig. Less is more, oftast. 6. ANVÄND BILDER SOM PASSAR IHOP Fundera igenom ert bildmanér. Vilken stil ska ni använda? För att ge en enhetlig och professionell sida bör det finnas en röd tråd genom alla visuella inslag. Bilderna ska passa ihop både innehållsmässigt och tekniskt. Ungefär som att alla gäster på ett bröllop bör klä sig enligt samma klädkod, så bör alla era webbilder följa samma bildmanér. Det blir proffsigare då, helt enkelt. 7. ANVÄND BILDER PÅ ER SJÄLVA Kanske leder websurfarens besök på er sajt till att hen också besöker ert fysiska kontor. Eller så ses ni på möte hos kunden. Oavsett vilket är det viktigt att kunden känner igen sig. Att intrycket hen fått via er sajt stämmer överens med verkligheten. Om verkligheten däremot skiljer sig från sajtens intryck kan kunden bli förvirrad. Det vill du undvika. Förvirring är dåligt, trygghet är bra. En förvirrad kund säger nej, medan en trygg kund vågar ta steget att anlita dig. Bra bilder lönar sig Jag är den förste att erkänna att det är svårt att räkna på return of investment på bilder. Och följdaktligen har många företag små budgetar för foto och film. Men tänk så här: Hur mycket är en ny kund värd för dig? Vad genererar en genomsnittsskund under ett år? 1 000 kr? 100 000 kr? 10 000 000 kr? Svaret på den frågan är detsamma som svaret på denna: Vad kostar det dig varje gång en potentiell kund ”vänder i dörren” när hen besöker din sajt? _____ På Apelöga har vi lång erfarenhet av foto och film för företag. Vill du ha tips och råd angående ditt företags bilder? Boka ett kostnadsfritt rådgivningsmöte, så kan vi hjälpa dig. Maila eller ring Anders: 076-637 90 45

  • blogg-adam-1440x640

    9 saker jag önskar jag visste när jag var 20

    Häromveckan fick vi på Apelöga besök av Fotoskolan Jönköping, samma skola som jag själv gick på för 15 år sedan. Jag fick frågan från studenterna: Vad är ditt bästa tips till oss? Ja, vad önskar jag att jag visste för 15 år sedan, när jag var 20 och stod på tröskeln till fotograflivet? Här är mitt svar: 1. Det är okej att vara rädd När jag var 20 var jag rädd för det mesta. Min stamning och min introverta läggning gjorde (och gör fortfarande) att jag hade svårt att knyta nya kontakter. Att ge mig ut på en reportageresa var oerhört läskigt. Nu vet jag att rädsla och motstånd ofta är ett tecken på att man är på rätt väg. Steven Pressfield kallar det för The Resistance. Läs någon av hans böcker, denna eller denna. Jag vet också att det enda som hjälper mot rädsla är handling. Även om man ofta misslyckas. 2. Det är okej att misslyckas Det är lätt hänt att paralyseras av sin rädsla, särskilt i det skede av livet när man är på väg in i vuxenvärlden. Då är det viktigt att veta att man får misslyckas. Ofta är inte ett misslyckande så farligt som man kan tro på förhand. Tvärtom, att misslyckas leder alltid till nya lärdomar, om man tar vara på erfarenheten. Sometimes you win, sometimes you learn, som Nelson Mandela lär ha sagt. Det största misslyckandet är att inte misslyckas tillräckligt många gånger, för då upphör lärandet. 3. Det är okej att fejka Det tog lång tid innan jag vågade kalla mig för ”fotograf”.  Jag kände mig inte tillräckligt etablerad. Och mina uppdrag speglade min inställning: Jag fick små, dåligt betalda uppdrag. Men jag märkte att så snart jag vågade kalla mig fotograf och gjorde en hemsida där jag målade upp mig själv som bättre än vad jag var, så växte både jag och listan med kunder. Det blev en självuppfyllande profetia. Fake it ‘til you make it, det funkar. Lästips: Tim Ferriss skriver om en rad olika strategier för detta i sin berömda Four Hour Work-Week. 4. Det är okej att testa olika saker Som 20-åring behöver man inte ha en grand plan. Ju fler saker man testar på, desto mer lär man sig om sig själv. Med tiden har man hittat de saker man brinner för, och vill utveckla mer. När du sedan tycker att det är dags att fokusera på en sak, läs Essentialism så får du hjälp att ta nästa steg. 5. Det är okej att ha nördiga rutiner Mark Zuckerberg har alltid samma t-shirt på sig, Steve Jobs hade alltid samma polotröja. Varför? För att de insett att varje val man tvingas göra – oavsett om det handlar om ens outfit eller en affärsplan – kostar tankeenergi. Ju mer du har på auto-pilot, desto mer tid och energi får du över till att vara produktiv. Lästips: Gretchen Rubin beskriver i boken Better Than Before om varför rutiner är grejen. 6. Det är okej att få nej Mitt första reklamutskick som frilansfotograf gick ut till 60 potentiella kunder. 58 av utskicken gick rakt ner i papperskorgen. De två återstående gav mig uppdrag, som i förlängningen ledde till nya kunder och nya uppdrag. Och så rullade det på. Som ny i en bransch får du räkna med att de flesta kommer att säga nej till dina idéer. Det är inget personligt, det är bara så det är. Ju fler nej du orkar acceptera, desto större chans att du lyckas framöver. 7. Det är okej att strunta i universitetet Länge hade jag komplex för att jag aldrig skaffat mig en akademisk utbildning. Tills jag insåg att jag kunde lära sig det mesta jag behövde på egen hand, genom böcker, podcasts och videotutorials. Nej, denna väg gav mig inga akademiska poäng, men den gav mig handgripliga kunskaper. Jag ångrar en sak: Inte att jag struntade i universitetet, utan att jag inte började läsa böcker förrän jag var 30. Sedan jag börjat läsa på allvar har min produktivitet och effektivitet skjutit i höjden. 8. Det är inte okej att slarva med hälsan Jo, jag vet: Som 20-åring är man odödlig. Inga problem att vara uppe hela natten och dricka alkohol och ändå fungera normalt dagen därpå. Fast egentligen är det inte så. Du blir vad du äter, och du blir dum om du inte rör på dig. Jag fattade inte detta förrän jag blev 30. Lästips: Eat Move Sleep 9. Det är okej att strunta i listor med tips Egentligen gillar jag inte sådana här tipslistor. Det som har funkat för mig kanske inte funkar för dig. Således bör du ta tips och råd, inklusive de i denna text, med en skopa salt. Gå din egen väg. Var lyhörd för vad andra kan lära dig, men glöm inte att lyssna på din egen intuition. ____ Nästa vecka i bloggen: Att använda bilder på din hemsida: Vilka bilder du bör du använda, och vilka ska undvikas?

  • OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Därför misslyckas de flesta företag

    I förra inlägget berättade Hampus Jakobsson – serieentreprenör och ängelinvesterare – om hur han ständigt lär sig nya saker. I denna text berättar Hampus varför de flesta företag misslyckas, och vad man kan göra för att undvika de vanligaste misstagen. ”Som att starta en fritidsgård” – TAT startades för att vi var ett kompisgäng som hade fått några olika uppdrag, och vi ville starta ett företag för att kunna köpa datorer och dra av momsen. Men vi hade inte råd att starta varsitt bolag, så vi gjorde det tillsammans. Det var lite som att starta en fritidsgård. – Först hade vi flera olika affärsfokus, men med tiden blev vi tightare. Det förändrades helt naturligt. Vi hade ingen affärsplan eller processkarta. Vi växte organiskt, dubblade antalet anställda varje år – från 5 till 10 till 20 till 50 till 100 och i slutet var vi 180. Vi jobbade med alla som gjorde mobiltelefoner, SonyEricsson, Samsung, Google, Motorola, Nokia. – 2010 stod vi inför en ny tillväxtfas. Vi kände av växtvärken. Skulle vi börsnotera oss? Vi var osäkra och lite trötta. Mobilvärlden var turbulent. Och just då fick vi ett samtal från Blackberry som sa att de ville köpa oss. Om besöket hos Blackberry – Vi trodde inte riktigt på det, men vi åkte dit i alla fall och tänkte att de kanske kunde bli en ny kund till oss. Men när vi träffade dem förstod vi att de menade allvar. Att de ville köpa och att de ville göra det nu. – Vi gillade dem mycket. Och vi som grundare skulle få ohyggligt mycket betalt, vilket gjorde flera av ägarna sugna på affären. – Tänk så här: TAT var en liten eka på ett stormigt hav och plötsligt kom ett enormt rymdskepp som ville beama upp oss. Såklart vi ville! Äntligen skulle vi få lite trygghet. – Sedan visade det sig inom de kommande åren att det stormiga havet skördade sina offer. Nokia gick under, SonyEricsson likaså. Och Motorola köptes upp. I efterhand kunde vi konstatera att vi hade blivit upp-beamade vid en extremt bra tidpunkt. TAT:s framgångshistoria är intressant inte minst för att ni startade utan att egentligen veta vad ni gjorde. Med ditt andra bolag var det tvärt om – du meddelade i våras att Brisk ska läggas ner. Hur kommer det sig att ni lyckades som nybörjare men misslyckades som erfarna? – Det är extremt svår att designa ett lyckosamt företag. Det man kan göra är att ta bort faktorer som gör att det kan gå dåligt. Om man tittar på succéföretag som Facebook, Uber, Microsoft med flera, så tror jag de själva skulle erkänna detta: Att de lyckats är inte för att de har gjort allting rätt utan för att de har undvikt att göra vissa dåliga saker. 4 saker att undvika när du startar företag – När jag går in som ängelinvesterare i bolag så har jag en lista med punkter som jag inte vill hitta i bolagen. En negativ lista: 1. Personerna som driver bolaget är osympatiska. Visst, man måste ha vassa armbågar och vara ambitiös, men man får inte vara ett rövhål. 2. De som startar bolaget har ingen passion. Man måste ha fokus på att lösa ett riktigt problem. Detta är en förutsättning för att grundarna ska känna passion och kunna hålla fokus. Men faktum är att det är svårt att hitta problem som du är villig att ägna 5-10 år av ditt liv på att försöka lösa. 3. Grundarna vill outsourca kärnkompetensen. Till exempel, om bolaget ska bygga en app så är det viktigt att den byggs inhouse. Om man outsourcar kostar varje ändring pengar, vilket gör att bolaget frestas att kompromissa på kvaliteten. Dessutom, de som kodar har ingen passion för företaget, de bryr sig bara om vad de kan fakturera. 4. Man utvecklar sin produkt utan att fråga kunderna först. Man måste prata med användarna. De som tror att de kan stänga in sig och bygga en produkt på ett halvår och sedan lansera, är fel ute. Jag tror inte på masterplans. Istället ska man sätta upp en hypotes som testas, och sedan mäts resultatet. Man ska vara datadriven. – Bolag som uppfyller dessa krav har kommit jättelångt. Men ändå, om man gör allt rätt är det ändå en väldigt liten chans, kanske 10%, att företaget lyckas. Om skillnaden mellan startups och storföretag – Det är viktigt att förstå att ett bolag med fyra anställda är helt annorlunda jämfört med ett företag med tio anställda. Som är helt annorlunda jämfört med 40 anställda, eller 100 anställda. – En startup har stora fördelar i att alla sitter nära varandra. Alla pratar med alla, det finns ingen politik, inga budgetar, inga avdelningar. Resultatet är ett snabbrörligt företag, som lätt kan anpassa sig. Detta förlorar man i samma stund som man hittar på att någon är CEO, CFO och så vidare. Då har man skapat strukturer som förvandlat startupen till ett litet stort bolag. Då är du stekt. ____ Del 1 av denna intervju finns här. ____ Nästa vecka i bloggen: Vad jag önskar att jag visste när jag var 20 och nyutbildad fotograf.

  • OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Intervju med Hampus Jakobsson om att ständigt utvecklas

    Hampus Jakobsson har lyckats med vad många bara drömmer om: Startat ett bolag som sedan blivit uppköpt, så att han blev mångmiljonär. Hur går man vidare efter en sådan grej? Förtidspensionera sig, lägga sig på en strand och sörpla drinkar? Nej, för Hampus är svaret: Att ständigt utveckla sig själv. Personlig utveckling är i sig målet. Att ha ett för konkret mål kan slå bakut: – Den som uppnår sitt mål blir oftast besviken. Tillsammans med fem kompisar startade Hampus Jakobsson TAT i början av 2000-talet. Tolv år senare köptes bolaget upp av Blackberry. Prislappen hamnade på nära en miljard kronor. – Jag kan inte se poängen med att ”förtidspensionera” mig. Jag älskar att lära mig nya saker och träffa nya människor. – Visst, det finns en anledning till att människor väljer strandlivet framför att börja om igen, men jag tror det beror på rädsla. Man vill inte misslyckas och bli betraktad som ett one hit wonder. För risken att misslyckas är stor. Om du verkligen vet vad du sysslar med så är chansen att lyckas ändå bara en på fem, eller kanske en på tio. ”Baka surdegsbröd. Barfotalöpning. Bikramyoga.” Hampus har engagerat sig som ängelinvesterare, och också startat nya egna bolag. Strax före sommaren beslutade han sig för att lägga ner det senaste bolaget, Brisk, eftersom bolaget aldrig riktigt lyfte på det sättet grundarna ville. För Hampus är den personliga utvecklingen en livsstil. – All inlärning är avtagande. Med tiden minskar lutningen på inlärningskurvan. Eftersom jag njuter av lutningen på kurvan så hoppar jag från ena ämnet till det andra. Det gör mig till generalist. – Jag älskar att sätta mig in i nya saker. Kimchi. Baka surdegsbröd. Barfotalöpning. Bikramyoga. Mindfulness meditation. Hur bolag gör modern marknadsföring online. Hur barn lär sig. Tarmbakterier. Det blir ofta ett år av maniskt fokus, sedan byter jag ämne. 4-stegsmetod för effektiv inlärning Hampus metod för att lära sig nya saker så fort som möjligt ser ut så här: 1. Intervjua kunniga personer i ett ämne. Avsluta intervjun med att fråga dem om tips på bra poddar, bloggar och böcker. 2. Transkribera intervjuerna och skriv en bloggpost eller summering för dig själv. 3. Läs/lyssna på materialet som intervjupersonerna tipsat om. 4. Testa teorierna i praktiken, först i mindre skala. – Att intervjua människor har låg tröskel, och det ger snabb inlärning. Men efter att ha pratat med några stycken så känner jag ofta att det inte ger så mycket, då måste jag börja läsa själv. Då är det lite högre tröskel. – Högst tröskel är det att sedan att gå från teori till praktik. Och det är där många gör fel: Man tänker att man direkt ska börja bygga något stort, men då blir det för svårt och ingenting blir av. Hemligheten är att börja smått. – Jag har min north star, min ledstjärna, som hjälper mig ta ut riktningen. Utan en north star söker man efter snabba kickar, men min north star tvingar mig att fundera på i vilken riktning jag ska gå för att öka inlärningkurvans lutning. – När tröskeln är för hög – för mycket ”pain”, brukar folk lägga av. Det är feltänk, man ska lägga av när ”gain” är för låg. Det finns en fara att vara rädd för det jobbiga för då skrapar man bara på ytan. Man ska lägga av när man inte lär sig något. Vad är målet med allt detta lärande? – För mig är resan målet: Att lära sig. Om du däremot jobbar mot ett definitivt mål finns det två faror. Ett: Du missar målet och blir därför besviken. Eller alternativ två: Du når målet och blir besviken, för att det känns tomt. Har du alltid tänkt i dessa banor, eller är tankarna ett resultat av att du blivit ekonomiskt oberoende? – Jag har nog alltid tänkt så här. När jag var liten spelade jag rollspel. Där hade man ett ”karaktärsblad” på papper, och spelet gick ut på att utveckla sin karaktär. Så tänker jag fortfarande, att det handlar om att få högre poäng i vissa egenskaper. Jag vill ”levla” upp mig och utveckla min ”karaktär”. – Det finns en bra bok som heter Finite and Infinite Games, som handlar om att livet inte är ett nollsummespel. Livet är inte som sport där det bara finns en vinnare. Tvärtom, livet är som dans, eller som en lek. Ingen vinner, vi gör det för att det är kul. Livet är ett spel som vi spelar tillsammans, där inte en måste förlora för att en annan vinner. Målet är att få fortsätta spela. ____ Läs mer: I denna bloggpost skriver Hampus mer om sitt lärande och i denna skriver han hur man blir nyfiken. Dessutom, här finns några av Hampus rekommendationer: Bloggar: Waitbutwhy.com Nautil.us Böcker: Made To Stick Sapiens Most Human Human Podcasts: Invisibilia RadioLab Very Bad Wizards ____ Nästa vecka i bloggen kommer del två av intervjun med Hampus Jakobsson. Då berättar han hur man skapar ett riktigt lönsamt företag. Eller rättare sagt: Vad man ska undvika om man vill lyckas.

  • blogg_160615_0835_bb_kontor-1440x640

    3 strategier till ditt drömjobb

    I förra inlägget beskrev jag fem hinder som ligger i vägen när du söker jobb . I detta inlägg berättar jag om tre strategier som du kan använda för att övervinna dem. ____ En person sa en gång till mig: – Ge mig 500 000 kronor, tack. – Varför?, frågade jag. – Jo, för att det vore bra mig. Jag skulle säkert utvecklas av det. Förbryllad sa jag: – Jaha… men vad får jag för mina pengar? – Det vet jag inte, men det finns säkert något jag kan hjälpa till med. Det löser sig. Har vi en deal? OK, samtalet lät nog inte exakt så. Men det är så det låter i mitt huvud varje gång någon söker jobb hos oss utan att förklara varför vi ska anställda hen. Att anställa är dyrt, och arbetsgivaren vill veta sin return of investment. Det är en säker utgift, men osäker intäkt. Således en stor risk för arbetsgivaren. Tänk om arbetsgivaren anställer fel? Då blir det dyrt. Hur en person presterar på en anställningsintervju stämmer ofta dåligt överens med hur personen sedan faktiskt presterar på jobbet. Om du vill ha ett positivt svar på din jobbansökan kan du hjälpa din arbetsgivare att minska sin risk. Beroende på hur stor erfarenhet du har av arbetsgivarens bransch, kan du använda någon av dessa tre metoder: 1. För den oerfarne: Erbjud dig själv Eftersom arbetsgivaren ogärna vill riskera något kan du erbjuda att stå för risken själv. Hur? Genom att jobba gratis under en begränsad tid. What?! Om man jobbar gratis blir man väl utnyttjad!  Njae, jag tror att det är stor skillnad på att bli erbjuden ett gratisjobb (då ska man tacka nej) kontra att erbjuda sig att jobba gratis – då sker det på dina villkor. Detta är ett bra alternativ för dig som vet att du har kapaciteten men ännu inte har fått den erfarenhet som krävs. Du får chans att visa vad du kan. För den som studerar finns ofta möjlighet att göra praktik som en del i sin utbildning, men möjligheten finns egentligen för vem som helst. Det är bara att fråga. Väldigt få arbetsgivare tackar nej till dig om du erbjuder detta. När du börjar din praktik har du köpt dig tid. Du kan ta reda på vad företaget behöver och du kan hjälpa till att lösa dess problem. Om du lyckats har du visat för din arbetsgivare att du är värd att anställdas. Therese började på Apelöga som praktikant, och blev sedan anställd. I denna video sammanfattar hon hur det gick till: ”Jag gjorde mig behövd.”   2. För den erfarne: erbjud ditt nätverk För ett B2B-företag är en ny kund värd mycket mer än vad en anställds lön kostar. Om du som jobbsökare kan hjälpa din arbetsgivare att hitta en ny kund så är jobbet ditt. Om du har viss tidigare jobberfarenhet, oavsett bransch, så har du förmodligen ett nätverk du kan kontakta. Kanske är du aktiv på LinkedIn? Kan du koppla ihop din nya arbetsgivare med personer i ditt nätverk? Den som gör detta på rätt sätt kan skapa en win-win-win: Din arbetsgivare får en ny kund, din kontakt får en ny leverantör och du får ett nytt jobb. 3. För den idérike: erbjud en idé Vår filmare Michael blev anställd tack vare att han kom till oss med en idé om att göra en filmserie. Idén blev verklighet och ledde till en ny kund. Och ärligt talat: Även om inte just den idén hade blivit till ett uppdrag, så hade vi anställt Michael förr eller senare ändå. Genom att han kontaktade oss med sin idé visade att han att han var initiativrik, generös och engagerad. På den tiden jag frilansade för olika tidningar märkte jag tydligt att denna säljteknik funkar. Att kontakta en redaktion och säga ”Hej, kontakta mig om ni har behov av en fotograf i Malmö” fungerade nästan aldrig. Däremot om jag pitchade in en konkret idé – ”Det finns ett kul företag i Malmö som gör X, vill ni att jag gör ett reportage om dem för er?” – så gav det alltid bättre resultat. Ibland köpte de idén rakt av, men mer ofta svarade de: ”Tack för idén! Den passar inte oss, men vi vill däremot att du istället gör ett annat reportage som vi tänkt publicera”. Att visa engagemang kan räcka långt. Principen för hur du skapar en anställning Principen bakom alla dessa strategier är att först leverera, sedan be om något tillbaka. Då har du ändrat konversationen i arbetsgivarens huvud – du är inte längre en kostnad utan en tillgång – vilket ger dig en god chans att få bra betalt. Kanske är dessa råd lite okonventionella. När jag pluggade till fotograf fick jag höra att man får jobb genom att ”åka runt och visa upp sin portfolio”. Det funkade aldrig. Jag kan förstås inte tala för hur det funkar på alla andra arbetsplatser, men på Apelöga är det så här: Ingen har fått jobb genom att bara visa sin portfolio. Alla har anställts efter att först ha visat vad de kan. ____ Boktips: Seth Godin har skrivit en läsvärd, och lättläst, bok om hur man gör sig oumbärlig: Linchpin – Are you indispensable? ____ Häromveckan intervjuade jag Hampus Jakobsson, en av grundarna till framgångsrika TAT, som såldes för 800 mnkr till Blackberry. Nästa vecka publiceras den intervjun här i bloggen. (Prenumerera om du vill, skriv din mailadress i orangea boxen nedan.)

  • blogg160706_1554_bb_ncc-1440x640

    5 anledningar till att jag inte vill anställa dig

    Vi får ofta jobbförfrågningar från fotografer och filmare. Dessa förfrågningar ser ofta ungefär likadana ut: ”Hej! Jag är en fotograf/filmare i staden X. Jag tar fina bilder. Har ni behov av en sådan som mig?” Ja, vi är en foto- och filmbyrå, så självklart har vi ett visst behov av fotografer och filmare. Men ärligt talat är det rätt sällan vi behöver nyanställa någon. Därför får dessa ansökningar ofta samma standardsvar från oss: ”Tack, men nej tack.” Men det finns ett effektivare sätt att söka jobb. En metod som jag vågar påstå fungerar i vilken bransch som helst. Det är en metod som kräver lite extra ansträngning av dig som söker. Och du behöver ha kännedom om de hinder som ligger emellan dig och en fast anställning. Du måste förstå hur en arbetsgivare tänker. Här är fem problem som jag som arbetsgivare har, och som gör att det är svårt att anställa: 1. Du är dyr att anställa Att du blir anställd innebär att arbetsgivaren måste betala lön, sociala avgifter och andra utgifter. Till exempel, en Apelöga-anställd kostar cirka en halv miljon per år. För ett litet företag som vårt innebär en kostnad som motsvarar cirka 10% av omsättningen. Varför ska vi öka våra kostnader med 10% för att anställa dig? Frågan i varje arbetsgivares huvud när hen ställs inför att anställa någon ny: Kommer denna person att tillföra mer värde än vad den kostar? Standardsvaret är ”nej” om du inte genast kan påvisa att du är värdefull. 2. Det finns gott om personer som är bra på samma sak som du Du är långt ifrån ensam, vilket faktiskt är både bra och dåligt för dig. Det som är dåligt är att du har massor av konkurrens. Om du till exempel är fotograf så måste du tävla med en mängd andra kompetenta personer. Det råder ingen brist på duktiga fotografer. Kvaliteten är generellt hög. Men den goda nyheten är detta: Det är inte i första hand kvaliteten på ditt arbete som avgör om du får jobbet. Du kan springa förbi alla konkurrenter om du utmärker dig på ett speciellt sätt. Mer om detta nedan. 3. Företag vill inte ta risken att anställa Som vi konstaterade i punkt 1 så är det dyrt att anställa. Ett företag skaffar sig ogärna nya utgifter, om de inte är säkra på att få tillbaka pengarna. Detta kan du utnyttja till din fördel. Tricket är att fråga din potentiella arbetsgivare: Hur kan jag hjälpa dig? Ja, våga fråga. Det är så enkelt! Om en arbetsökare frågade mig detta, skulle jag svara så här: – Vi har inte behov av fler fotografer. Men vi har alltid behov av fler kunder. Ser du öppningen där? 4. En arbetsgivare behöver nya kunder, innan det kan anställa nya medarbetare Ja, om ett företag ska anställa dig behöver det först växa. Om du kan hjälpa till med den processen, genom att dra ett litet strå till stacken, så ligger du väldigt bra till för att bli anställd. Det fina med denna strategi är att den funkar även om ett företag inte uttryckligen söker ny arbetskraft. Eller rättare sagt: Den funkar ännu bättre då, eftersom du slipper konkurrera med hundratals andra jobbsökare. Ett exempel från Apelöga är när Michael kontaktade mig för fyra år sedan och berättade att han hade en idé till en webfilmserie. Denna idé ledde senare till att vi fick ett stort uppdrag för Malmö stad, och då var det naturligt att vi anställde Michael som filmare på Apelöga. 5. Det saknas engagemang Michael föreslog häromdagen att vi uttryckligen skulle skriva på vår hemsida att vi inte söker praktikanter eller jobbsökare. Han tillade: – Men om någon söker sig till oss trots detta, då vet vi att det är en riktigt engagerad person. Den vill vi ha! Jag är en ivrig förespråkare för ”Hire for attitude, train for skills”. Det vill säga, med rätt inställning kan man lära sig nästan vad som helst. Att direkt visa sitt engagemang är viktigt om du vill få in en fot hos en arbetsgivare. Var påläst, engagerad och intresserad, så är mycket vunnet. Men det är ju så svårt! Jämfört med att söka jobb på det klassiska sättet – att vänta på en tjänst blir utlyst, och sedan skicka in sitt CV och hoppas på det bästa – så är detta ett svårare sätt att söka jobb på. Men i gengäld ger det mycket bättre resultat, och du har färre konkurrenter att tävla emot. Och som någon sa: Önska inte att det vore lättare. Önska att du vore bättre. —- Nästa blogginlägg är mer konkret. Där berättar jag om de strategier du kan använda för att bli extra attraktiv för din potentiella arbetsgivare. Prenumerera gärna på bloggen, skriv upp din mailadress nedan.

  • bloggimg_8350-1440x640

    Vem äger företaget?

    Strax före sommaruppehållet gav jag bort tio procent av mina aktier i Apelöga AB. Här följer förklaringen till detta. Så fungerar ett aktiebolag På pappret är det enkelt: Ett företag ägs av aktieägarna, vars mål är att få avkastning på sina satsade pengar. De anställdas syfte är att arbeta för att ägarna ska kunna tjäna pengar. I utbyte får de anställda lön och vissa förmåner. Men all vinst tillfaller ägarna. Varför ska ägarna få all vinst? Jo, argumenten är att ägarna tar all risk när de går in med sitt eget kapital. Dessutom tar de allt ansvar för att verksamheten fungerar. Alltså har därmed rätt till vinsten. Fair enough, tycker nog de flesta. Det är så ett företag bör fungera. Men efter snart 15 år som egenföretagare, varav sex år som arbetsgivare, börjar jag tro att vi har tänkt helt fel. Det är inte alls på det här sättet ett företag ska fungera. Det gamla paradigmet I Frédéric Lalouxs bok Reinventing Organizations berättas om olika paradigm, som beskriver hur företag fungerar. Det vanligaste förekommande paradigmet kallas i boken för Orange, och beskriver hur en organisation fungerar likt en maskin. Organisationer i detta Orange-paradigm har tydliga hierarkier. I toppen sitter ägarna, vars ledning bestämmer hur maskinen ska skötas. Medarbetarna är kugghjul i maskineriet. De har sina bestämda uppgifter att utföra, tilldelade från ledningen. Och framför allt: De är lätta att byta ut. Det märks i vårt språk hur djupt rotad denna maskinmetafor är. Vi talar om att växla upp, öka takten och flaskhalsar. På engelska: pulling the lever, moving the needle. Och så vidare. Vi talar om organisationer som om de vore maskiner, för att vi tror att de är det. Eftersom det är ledningen som gör allt jobb – de är de enda som har total överblick, medan medarbetarna är passiva kugghjul i den stora maskinen – så är det naturligt att allt ansvar, och all vinst, hamnar hos ägarna. Vem tar risken egentligen? Jag har sedan starten av Apelöga varit majoritetsägare. Det har gett mig makten att bestämma vad jag vill. Under åren har jag blivit allt mer obekväm med detta upplägg. Det har inte känts rätt. Varför ska jag bestämma över sådant som medarbetarna har bättre koll på? Och varför ska jag få all vinst? Men när jag talat med andra egenföretagare om att jag får dåligt samvete av att ta ut utdelning, har de skakat på huvudet. Det är ju du som ägare som tar all risk! All risk, verkligen? Nej, som de flesta vet är det inte alls riskfritt att vara anställd. Visst, som anställd går du inte in med ditt kapital, men du offrar din tid. I dåliga tider kan du som anställd när som helst bli uppsagd, och plötsligt har du ingen lön. Som ägare har du ett större skyddsnät. Kanske finns det en ekonomisk buffert. Och förmodligen förlorar du inte alla dina kunder samma dag, utan intäkterna fortsätter att komma in. Det nya paradigmet I Reinventing Organizations talas om nästa paradigm, som kallas Teal. Bara någon enstaka procent av alla organisationer i världen lever enligt dessa principer. Istället för en maskin är en Teal-organisation en levande organism, som ständigt utvecklas. Denna organism har ett syfte i sig själv, som är större än att bara ge dess ägare utdelning. En Teal-organisation bygger på självstyrande. Hierarkierna är borta, och det finns ingen central kontrollfunktion. Ansvaret för företagets utveckling har förflyttats från ägarna till medarbetarna. Apelöga tog sina första steg mot att bli en Teal-organisation för några månader sedan när vi tog bort cheferna. Anders och jag, som tidigare bestämde, tog några steg tillbaka. Sedan dess styr vår organisation sig själv, enligt vissa givna principer. Ansvar ger aktier Frågan om ägande har ständigt kommit tillbaka till mig. Jag är fortfarande majoritetsägare. Men nu när jag inte är chef längre, på vilket sätt är jag egentligen ägare? Med ägande kommer ansvar, men det borde väl gå åt det andra hållet också? Det vill säga, eftersom vi har distribuerat ut ansvaret är det väl naturligt att göra likadant med ägandet? För att det inte bara skulle bli ”en känsla av delägarskap” bestämde jag mig för att göra verklighet av dessa tankar: Alla heltidsanställda i företaget fick några Apelöga-aktier. Den nya ägarbilden, med sex ägare istället för två, speglar bättre vilket typ av företag Apelöga vill vara. —- ”Konkurrensen om jobben för fotografer är mycket hård” skriver Arbetsförmedlingen i en prognos. Därför tänkte jag nästa vecka berätta hur man gör för att bli anställd på en fotobyrå som Apelöga. Eller hur man landar vilket jobb som helst, för den delen. Om du vill ha texten till din mailbox, skriv upp din mailadress i den orangea boxen nedan.

  • OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Intervju med Klas Tjebbes, VD på FC Rosengård

    Klas Tjebbes är VD på FC Rosengård, och dessförinnan ett långt förflutet i Malmös reklamvärld. Vad krävs för utbildning för uppnå en sådan resa? I Klas fall är svaret: Ingen alls. – Jag varken gått på reklamskola eller någon ledarskapsutbildning. Har aldrig ens läst en bok i något av de ämnena. Klas Tjebbes resa i reklamvärlden började i mitten av 80-talet, då han anställdes som copywriter på en byrå i Malmö. Men skrivandet går längre tillbaka än så. – Jag har alltid varit bra på att skriva. I skolan gjorde jag skoltidningar, och efter skolan blev jag frilansskribent. Jag hamnade i reklamvärlden för att det var där pengarna fanns, trodde jag. Jag var egentligen helt emot idén med reklam, tyckte det var tradigt och fjuttigt. Men det visade sig vara jättekul, så jag stannade kvar i den världen. Hur lärde du dig hantverket som copy? – Jag tvingade mig. Jag tror att många som har kreativa yrken har dåligt självförtroende. Jag har det iallafall. Och det är det som drivit mig framåt. Jag har liksom plågat mig själv framåt.  – Misslyckanden är en förutsättning för att det ska bli bra. Om man ska hitta på en bra idé måste man först hitta på 99 dåliga idéer. Det är alltså målet: Att hitta på 99 dåliga idéer. År 2000 började Klas Tjebbes som copywriter på McCann. Fem år senare blev han VD, och ytterligare några år senare köpte han och tre kollegor ut Malmöfilialen från McCann. Klas beskriver det som en spännande men krånglig resa: – Om man gillar att umgås med advokater så ska man köpa nånting av ett börsnoterat amerikanskt företag… Den utköpta byrån fick namnet Eight (idag FEW). – Att bli VD var ett stort hopp för mig. Jag såg mig inte som en naturlig ledare, jag hade inte upptäckt den sidan av mig än. Och det tog ett tag innan jag blev trygg i rollen. Men nu tycker jag att jag är en bra ledare. Hur blev du en bra ledare? – Välsignelsen med ålder är att man fått rutin. Magkänslan är oftast mer rätt nu än den var för 20 år sedan. Hur är en bra ledare? – Jag tror på att vara ödmjuk – jag värjer mig mot Gordon Ramsay-ledarstilen. Som ledare ska man vara den som lyfter och pushar sina medarbetare, inte straffa dem när de gör misstag. För vi vill ju att de ska våga hitta på 99 dåliga idéer innan de hittar en bra idé. Om du slår dem i huvudet varje gång de gör fel så blir de ju knappast trygga. – Och en ledare ska inte heller gå in och detaljstyra, för då plockar du bort det som du egentligen vill ha fram: Självständiga, modiga och fritänkande människor som tycker det är kul att jobba. Men om de jobbar självständigt och inte gör det du vill att de ska göra, hur gör du för att övertala dem? – Det handlar om att prata mycket med medarbetarna. Så pass mycket att de till sist delar din vision och gör den till sin egen. Det är det som är nyckeln. Funkar det alltid? – Nej, ibland har man inte tid, då måste man köra på. ”Nu har jag bestämt att vi gör det här.” Och då händer det att man fattar beslut som inte alla tycker om. – Men man kan förstås inte hålla på så hela tiden, för då slutar folk. Å andra sidan, om man alltid tycker olika, ja, då ska man kanske inte jobba ihop. Jag tycker det är synd att arbetsplatser blir nästan som en familj, vilket gör det svårt att sluta. Jag tycker att man borde byta jobb oftare. Nästan alla som vågar byta jobb säger ”Varför gjorde jag inte det här tidigare?”. Du bytte nyligen jobb från Wonderleap&Eight till FC Rosengård. – Ja, min fru kallar det för min femtioårskris. Jag hade börjat fundera, ”Ska jag fortsätta göra samma grej hela livet?”, och precis då dök möjligheten från FC Rosengård upp. De behövde en ny klubbdirektör och de ringde mig. Jag behövde inte tänka många sekunder innan jag tackade ja. – Jag hade tidighare suttit i styrelsen, och jag brinner för de här frågorna. Jag älskar Malmö för att det är en integrationsstad. Det är en ynnest att få leva i den här staden, i den här tiden. Hur är det att jobba med FC Rosengård? – FC Rosengård är intressant för att vi säljer ett innehåll till våra kunder – jag kallar dem för ”kunder”, inte sponsorer, för de köper faktiskt något av oss: De köper in sig i vår vision om att små flickor ska kunna drömma om att bli fotbollsproffs. Det kunde flickor inte göra för tio år sedan. De kunde drömma om att bli läkare eller ingenjör men de kunde inte bli fotbollsspelare eftersom de hade fel kön. – Våra kunder kan kommunicera sitt varumärke genom våra kanaler. Till exempel SBAB som har en privatekonomiutbildning för ungdomar i Rosengård. Vi är länken mellan SBAB och ungdomarna. För att få möjlighet att komma i kontakt med ungdomarna betalar SBAB oss. Och så kan de använda det i sin marknadsföring och visa att de faktiskt gör något bra. – Alla vill vara ”good guys”, och nu kan man tjäna pengar på vara good guy, vilket är fantastiskt. Men ofta vet inte dessa företagsmänniskor hur man gör, och det är där vi kommer in i bilden. – Jag tycker att bra CSR även ska vara CSP – Corporate Social Profitability. Kapitalister måste kunna tjäna pengar på att göra goda saker, annars kommer det inte hända något. Det räcker inte med de få filantroper som finns. Jag tycker att det är en pragmatisk och härlig tanke, att man kan bygga in det goda i kapitalismen, så att man får goda saker gjorda. — Läs mer: Intervju med Ida Backman, copywriter på Oatly: ”Jag har en hatkärlek till reklambranschen.”