BLOGG

BLOGG

  • Är du lika modig som Ica?

    Vi marknadsför ofta Apelöga som en byrå som fotograferar i en dokumentär stil. Det syftar till att våra bilder ska kännas äkta, även om alla situationer som fotograferas inte är det. Oftast är det en kontrollerad verklighet som efterfrågas av våra kunder. Det krävs mod av ett företag att våga beställa äkta dokumentära bilder, att visa verkligheten som den faktiskt ser ut. Det finns alltid en risk att dokumentära bilder inte blir perfekta. Kompositionen kanske inte blir optimal, mångfaldsaspekten kanske inte blir tillgodosedd och skärpan kanske inte är hundraprocentig. Det en dokumentär bild mister i perfektion vinner den i trovärdighet. Vi lever i verkligheten och vet hur den ser ut. Även på bild. Det tillrättalagda skapar en onödig distans. Vågar vi däremot visa våra skönhetsfläckar vinner vi respekt och skapar samförstånd – tillit byggs inte av att sätta upp fasader utan att bryta ner dem. Bilderna i det här inlägget är fotade på uppdrag av Ica och ska ingå i en bok som uppmärksammar att företaget fyller 100 år. Ica har vid upprepade tillfällen betonat vikten av att bilderna ska vara dokumentära, visa vardagsrealism och äkta känslor. Vårt uppdrag, som är pågående, är att fotografera Ica-butiker och handlare runt om i Sverige. Varje fotograferad butik har något speciellt som vi hänger upp storyn på, men utöver det fotas allt intuitivt. Vår utmaning som fotografer är att vi aldrig på förhand vet vad som kommer att utspela sig och vilka bilder vi kommer att ta. Det som händer det händer och allt vi kan göra är att vara beredda. Att fotografera dokumentärt är en konst i koncentration, det gäller att placera sig rätt och efter bästa förmåga försöka förutse ett rörelsemönster. En bild kommer som en snigel, men försvinner som en blixt.                  

  • Från råfil till färdig produkt

    Som retuschör kan det ibland vara klurigt att motivera varför mitt arbete verkligen behövs. Det är lätt att missa vad som faktiskt händer i efterbehandligen när man normalt bara får det färdiga materialet presenterat för sig. Vad sker när fotografen trycker på knappen och hur stor påverkan har komposition och timing? Givetvis är dessa faktorer helt avgörande för det som skapar en bra bild – men det är inte allt. Tänk dig att äta en fastlagsbulle med alldeles för lite grädde. Det smakar förvisso ganska gott men det är liksom inte… en riktig fastlagsbulle, utan bara en torr bit bröd med för lite fyllning. Så där är det med retusch också. Man har en jättebra bild från början men med det digitala hantverket blir slutresultatet istället en sjukt god bakelse med både grädde och florsocker på toppen. Många bildbeställare har en tendens att vara lite rädda för ordet ”retusch” eftersom det för vissa klingar dåligt och lätt förknippas med överarbetat material med låg kvalitet. De är rädda att tappa sin grundkänsla i bilden och därmed också äktheten. Här vill jag bevisa motsatsen. En bild kan behandlas på så många olika sätt och i helt varierande grad. För mig handlar bildbehandling alltid om att försöka förstärka råmaterialet. Att framhäva dess fördelar och dämpa det som är mindre bra. En duktig retuschör kan med sitt sätt att arbeta medvetet styra betraktaren till en specifikt del i en bild och dra uppmärksamhet ifrån en annan. Det kan handla om allt ifrån ton och färgsättning till att jobba med ljus eller betydligt mer avancerad teknik. I stort handlar efterbehandling om att städa, forma, förbättra och ge feeling. Allra helst ska det inte synas att man har varit där och justerat (om inte det är önskemålet såklart). Vi skulle helt enkelt kunna kalla en retuschör för en digital Ninja. Bara med en svart penna i handen istället för annat valfritt dödligt föremål. Extra roligt är det när vi får uppdrag där kunden vill gå lite utanför boxen och ger oss fria händer. Det är då det allra bästa och kanske mest oväntade resultatet kan bli till. Tillsammans med Telavox gjorde vi just en sådan studiofotografering som ni kan se nedanför. Här ville kunden ha olika färger på fonden så vi bestämde oss att använda en vid fotograferingstillfället för att sedan göra resten i datorn. Gänget här är alla tjusiga bullar från början – men med lite färgglad grädde och en handfull florsocker så blev resultatet en riktigt härlig go’fika! (Dra i reglagen över bilderna för att se före och efter) Så, för att summera – ja, efterarbete behövs och allra bäst funkar det när man ingår i ett bra team där alla är specialister inom sitt område. På Apelöga redigerar fotograferna en stor del av sina bilder själva men det är när vi samarbetar som resultatet blir top notch! Ni vet väl att vi gör rena retuschjobb också? Intresserade? Skicka ett mejl till mig!

  • Jag är Apelögas nya fotograf – Rebecca

    Tisdag 5/9 kl. 08.30, påminnelse från Googles kalender – ”Om 30 min. 09.00 – 10.00 Skriv blogginlägg om dig själv.” Justeja. Skriv blogginlägg om mig själv. Jag måste ju berätta för er vem jag är och vad jag gör. Det bestämde vi på måndagsmötet. Men hur gör jag det? 09.39, anteckningarna är fortfarande tomma. Nu har jag bara 21 minuter på mig att bli färdig innan ”10.00 – 11.00 Redigera bilder till blogginlägget”. Jag tänker att jag kanske borde börja med ett hej, mitt namn är Rebecca Gustafsson. Jag är fotograf – just nu på Apelöga som vikarie för pappalediga Christian. Jag är kaffedrickare och kokosälskare, är sjukt bra på att skratta och tycker extremt få saker är pinsamma – det har min pappa lärt mig. Jag är dotter till Hans och Berit, som alltid trott på mig, även när jag inte själv gjorde det. Jag vill ta bilder som får folk att känna något. Jag är bäst på mode, porträtt och trivs även bra i Apelögas bildspråk. Jag visar min starkaste sida i naturligt ljus på location, men tackar aldrig nej till att experimentera med blixtar i studion. Jag vet också att jag växte upp i Höllviken, med fyra syskon och en hund. Sen gick jag ett mediagymnasie i Lund och en fotoutbildning på Jylland i Danmark. Jag praktiserade ett år på Apelöga och sen tre månader på Grönland (vilket för övrigt var en skitcool upplevelse). Jag jobbar hårt för att få resultat jag är nöjd med och är definitivt min största kritiker. 10.00 Nu måste jag sluta skriva, men jag tycker ändå jag hann få med det viktigaste. Ska vi titta på lite bilder nu? Finns det något ni undrar över, är där något ni är nyfikna på? Har ni en idé ni vill sätta i liv, eller vill ni bara snacka lite – jag är tillgänglig via mail, telefon, alltid över kaffe och kan fraktas över land och rike.  

  • Advokater – från vitt till betong

    Ibland träffar man inte där man siktar och tur är väl det. Advokatfirman A.Lindberg i Malmö kom till Apelöga med en porträttförfrågan: En gruppbild och tre enskilda porträtt skulle tas. Bilderna skulle användas på deras nya sajt och bilderna skulle tas mot vit bakgrund i studio. För att få en aning rumskänsla i bilderna, föreslog vi att bilderna kunde tas mot vår vita brädvägg i vår studio. Sagt och gjort, bilderna tas och alla är nöjda och glada. Där hade historien kunnat sluta om det inte var för att de på vägen ut från Apelöga fick syn på våra personalporträtt. Dessa porträtt är tagna i olika utemiljöer. De gillades och vi bestämde oss för att komplettera fotosessionen med några utebilder. När bildbeställningen kom var det utebilderna som hade valts. Ja, ibland är man låst i sina tankar om vad man tror att man vill ha, att man inte ser vilka alternativ som finns. Vi på Apelöga tycker att det var kul att Advokatfirman A.Lindberg gillade våra porträtt och att de vågade satsa på något annat än den ursprungliga idén. Råd till fotografer: Visa upp vad du själv gillar, chansen är stor att det gillas av andra också. I en säljroll är det lätt att bli en sån som bara smeker medhårs, men istället: Våga utmana dina kunder! Råd till bildköpare: Ha ett öppet sinne! Om du bara beställer det du själv kan fantisera ihop så är risken att du missar mycket. Fråga gärna fotografen vad hen tycker, så slipper du upprepa andras misstag.        

  • Konsten att vara professionell

    Få saker är: ”Det är väl bara att…” om man ska göra dem riktigt bra. Det gäller inte minst fotografi, ett medium som genom digitaliseringen har fått utstå sin motsvarighet till gör-det-själv-effekten. Så i en bransch av många ”Kan självare” är det på sin plats att säga nej, du kan inte bäst själv. Alla kan kanske bli fotografer, men alla är inte fotografer. Men att fota ett hus då, hur svårt är det egentligen? Ja, det kan vara alltifrån jättelätt till jättesvårt. Det beror på vilka krav som ställs på slutresultatet. Ett uppdrag i Örebro skulle kompletteras med en bild på slottet. Tiden som kunde avsättas till detta var en kväll eller en tidig morgon dagen därpå. kl. 16.52. Himlen är grå och ljuset platt. Jag kollar olika väderappar som alla påstår att det är sol i Örebro. I hopp om att det ska spricka upp, rekar jag fotoplatser utifrån den utlovade kvällssolens riktning. Samtidigt pågår OpenArt biennale i Örebro med konstverk över hela staden, som påverkar mina val av fotograferingsvinklar.   kl. 18.52. Solen tränger igenom, men himlen bakom slottet är fortfarande inte så bra som jag vill att den ska vara. En bild på en byggnad blir lätt lite tråkig, även om det är en arkitektur från 1300-talet. En fin inramning eller en förgrund som skapar djup i bilden brukar göra det mer livfullt. Men hur jag än försöker får jag inte till någon bra förgrund. Jag bestämmer mig därför för att fåglarna får bli det som livar upp bilden. Samtidigt får inte bilden börja handla om fåglar – balansen är viktig. En turistbuss står parkerad bakom mig och jag är inte längre den enda personen med kamera på platsen. Några matar fåglarna och skapar en rörelse i himlen. Jag fotograferar, men det är för många fåglar och det blir bara röriga bilder.   kl. 19.40. Solen når forfarande slottet och himlen är precis som jag vill ha den. Turisterna är borta. Jag har hämtat ett stativ och inhandlat en påse naanbröd. Jag kastar ut lite bröd som skapar lagom mycket fågelaktivitet – klick – bilden sitter. Lätt som en plätt!  

  • Låt oss fylla på företagets bildbank i sommar

    De flesta företag har förstått att de måste ha bra och uppdaterade bilder för att sticka ut. För de företag som är aktiva på sociala medier är det såklart ännu viktigare. Under sommarhalvåret fotar vi som allra mest, mycket på uppdrag, men också en hel del på spekulation. Det senare gör vi för att vi vill fotografera när förutsättningarna är som bäst och för att fylla på vårt eget bildarkiv. När vi planerar in dessa fotograferingar gör vi det gärna i samråd med företag som vill fylla på sina interna bildbanker. Dessa fotograferingar blir ofta en win-win. Dels får vi på Apelöga bilder som vi kan använda, dels får de företag som vi samarbetar med sina önskade bilder till ett reducerat pris. Nedanstående bilder är ett resultat av liknande samarbeten, uppblandat med sådant som vi har fotat på eget initiativ. Behöver du eller ditt företag nya bilder? Hör av dig så tar vi ett snack om vad vi kan göra tillsammans. Vi på Apelöga står för all planering, inklusive modeller och själva fotograferingen. Som vanligt när Apelöga fotograferar betalar man bara för de bilder man vill ha – det finns inget köptvång.                          

  • De bästa bilderna från maj

    Under maj månad fotograferade vi bland annat för E.on, Sova, Lernia och Ica. För Ica, en av våra nyare kunder, har vi bland annat varit i Jämtland och träffat en Ica-handlare som bor i samma hus som han har sin butik. Några av bilderna ser ni här.                               _____ Vill du se mer bilder från våra plåtningar? Följ oss på Instagram! TIDIGARE MÅNADENS BILDER De bästa bilderna från april De bästa bilderna från mars De bästa bilderna från januari De bästa bilderna från december De bästa bilderna från november De bästa bilderna från september De bästa bilderna från augusti De bästa bilderna från juli De bästa bilderna från juni De bästa bilderna från maj

  • Last night in Sweden

    Fotoprojektet Last night in Sweden har engagerat fotografer runt om i Sverige. Bokförlaget Max Ström står bakom projektet som sattes igång efter Donald Trumps ökända uttalande som påstod att Sverige är på väg att kollapsa på grund av det höga antalet asylsökande. ”Att världens mäktigaste person sprider osanningar om Sverige för att vinna politiska poänger är inte acceptabelt. Men kameran ljuger inte. Det här blir vårt sätt att ge en mer nyanserad bild av Sverige 2017”, säger den prisbelönte fotojournalisten Paul Hansen, en av hundra fotografer som medverkar i projektet. Den senaste månaden, bara på kvällstid mellan 18.00-24.00, har det alltså fotats runt om i landet. Några av Apelögas fotografers bidrag till projektet ser du här.                      

  • MFF Apelöga

    Apelöga <3 MFF

    Nu är det nästan omöjligt att missa våra bilder om du vistas i Malmö. Inför Malmö FF:s allsvenska premiär fick vi på Apelöga i uppdrag att ta fram bilder till Malmö FF. Upplägget passade oss perfekt, vilket också var anledningen till att vi fick uppdraget. Bilderna skulle vara i en ganska rå, dokumentär stil, inga blixtar och rökmaskiner som annars brukar plockas fram i den här typen av sammanhang. Kampanjen heter Visa hjärta och styrdes av FEW och bilderna togs i samband med en filminspelning som gjordes av Smartfilm. Att fotografera under en filminspelning är speciellt. Hierarkin är tydlig – film först, foto sen. Det är egentligen inga konstigheter, vi gör det här ofta, men det ställer särskilda krav på den som fotograferar. Som fotograf på en filminspelning gäller det att vara flexibel och anpassningsbar. Det finns oftast inte tid att byta fotograferingsplats eller ändra ljuset på något sätt. Det gäller att göra det bästa av situationen. Samtidigt som good enough inte är tillräckligt, bilderna ska oftast göras stora och synas på alla möjliga ställen. I vanliga fall står Apelöga för både film och foto. Vill du se hur det kan bli? Kolla in vad vi har gjort för Skånska Energi och hör av dig till Anders eller Therese om du vill veta mer.             Filmen till projektet kan du titta på här.

  • 14 år av trial and error – vad är det värt?

    Första bilden på polisen David är tagen 10.51 och den sista 11.05. Fotouppdraget som gjordes för Sekotidningen blev alltså klart på 14 minuter och då hann jag dessutom småprata lite mellan bilderna. Vad vill jag ha sagt med det, att jag är slarvig? Att det här är det de bästa bilderna som går att ta på en polis? Självklart inte, men ibland behövs det inte mer tid. Ibland har man inte, eller får man inte, mer tid. Till dessa 14 minuter ska läggas 14 års erfarenhet. 14 år av trial and error – det tveklöst bästa sättet att lära sig saker på. Bra bilder måste jobbas fram, men man behöver inte börja om från noll inför varje nytt uppdrag. Ungefär så här gick tankarna kring det här uppdraget: Jag börjar med att ställa mig frågorna: I vilket sammanhang ska bilderna synas? Vem är uppdragsgivaren och hur ser deras tidning och bildstil ut? I det här fallet var det Sekotidningen som ville ha ett porträtt på en polis i Rosengård. Vädret, vad finns det för ljus att jobba med? Det var mulet, så varken reflexskärm eller diffusor fyllde någon funktion. Blixt kunde ha varit en lösning, men det var inte den typen av bilder jag var ute efter. På plats börjar jag alltid (om det finns möjlighet) med att reka platsen. Här kommer erfarenhet av liknande förutsättningar till stor nytta. För att skapa ett intressant ljus, utan blixt, en mulen dag måste man jobba med avskärmning av ljuset. Utanför polishuset i Rosengård, där vi hade bestämt träff, finns en viadukt. Perfekt för att hindra ljuset att träffa David rakt uppifrån och sen modifiera sidoljuset genom att helt enkelt flytta och vrida på honom. Av samma anledning frågade jag om vi kunde ta en bild i en polisbil. Utsnitt/komposition. Möjligheten att fritt välja bakgrund begränsades kraftigt av att ljuset, eller möjligheten att avskärma ljuset, i så hög grad fick styra var bilderna skulle tas. Om miljön kan förstärka eller förtydliga något hos personen brukar jag ha med den på någon bild. Helkroppsbilden och bilderna i polisbilen i det här fallet. Utöver det och, kanske mest gångbart, är bilder med rena ”textytor” och kort skärpedjup. Sammanfattningsvis kan man säga att det bara är slutresultatet som räknas, det är det som uppdragsgivaren värdesätter. Mitt värde står givetvis också i direkt relation till resultatet. Hur mycket tid jag lägger på en enskild fotografering är däremot mindre relevant.                 Här kan du läsa mer om hur vi på Apelöga tänker kring prissättning (gäller inte redaktionella uppdrag) och varför vi undviker branschens rekommendationer om att ta betalt per timme.    

  • Content – mer yta än innehåll

    I min roll som fotograf är mitt primära mål att fånga äkta känslor på bild. När det inte går är nödlösningen en snygg komposition. Kombinationen är såklart bäst. De senaste åren har jag upplevt att känslor förmedlas mer genom bildredigering än med innehåll. De statiska och mer estetiskt tillrättalagda porträtten vinner mark och förpassar de berättande situationsbilderna till historien. Tendensen syns även i mina egna uppdragsbilder. I dagstidnings- och magasinsvärlden har porträtt länge varit en quick fix. Det är snabbjobbat och ser tillräckligt snyggt ut. I byråvärlden fortsätter content marketing att växa – även det en bransch med faiblesse för porträtt. Olika avsändare med olika drivkrafter, men med samma uttryck. Är det ett problem? Ja, om man tycker att content marketing ska handla om meningsfullt innehåll och om man tycker att journalistik ska svara på frågorna: vad?, var?, när?, vem? hur? och i bästa fall varför?. Ett porträtt kan säga en hel del om en person, men ärligt talat, i de flesta fall säger det inte så mycket. Oftast visar ett porträtt mest hur någon ser ut. Helheten blir lidande när man försöker gestalta ett innehåll genom att visa förpackningen. Jag rankar fortfarande ögonblicket högst. Och äkta känslor, visade på bild eller upplevda när bilden betraktas. Jag påmindes om detta när jag häromdagen hittade några jpg-filer (ganska kasst redigerade) från ett dagstidningsuppdrag jag gjorde för tio år sedan. Jag och en reporter ville berätta om en dansbandskväll. Vi kom först och lämnade sist. Däremellan försökte vi se och uppleva så mycket som möjligt. Utan genvägar. Så skapar man innehåll enligt mig. Så, på min önskelista står att bildjournalistiken återuppfinner sig själv, mer show don´t tell och att byråerna utvecklar sin syn på content och styr begreppet mot sin faktiska betydelse: Innehåll, inte utfyllnad som det ofta är idag. Är du bildbeställare och intresserad av storytelling och meningsfullt innehåll – hör av dig. Du kan också titta på vårt Lantmännen-kundcase, där vi jobbade med just detta.              

  • 3 tips för att anlita rätt fotograf

    Aldrig förr har det funnits fler fotografer. Att hitta rätt fotograf kan därför vara ett mödosamt jobb. Här har vi samlat tre tips på hur du kan gå tillväga för att träffa rätt. 1. Vad kostar en fotograf?   Fotografer tar oftast betalt per timme. En standardtimtaxa ligger på drygt 1 000 kr/h, ofta med två timmar som minimidebitering. Det finns två branschprislistor som många fotografer utgår ifrån, BLF och SFF. Många fotografer tar även betalt per bild, för att täcka tiden för bildbehandling – några hundralappar per bild är vanligt. Dessutom stiger ofta priset om du vill ha utökade användningsrättigheter. Upp till tre gånger timarvodet kan det kosta om du vill ha helt fria rättigheter till bilderna. Det finns även fotografer som tillämpar fast-pris-per-bild, med fria rättigheter. (Vår byrå Apelöga tar betalt på det senare viset). Tips: Stäm alltid av med fotografen innan fotograferingen vad det kommer att kosta, och var noga med vilka användningsrättigheter som gäller. Förhandla gärna fram ett paketpris. Och tänk på att den dyraste bilden är den som blir för dålig för att kunna användas. Alltså är det viktigt att du väljer rätt fotograf. Börja med att bedöma fotografernas hemsidor! 2. Så bedömer du en fotografs websida   De flesta fotografer har en egen hemsida. Och nästan alla fotografer har snygga bilder att visa upp. Men hur vet du vem som är bäst lämpad för ditt uppdrag? Tips: Försök hitta en fotograf som har snygga bilder från ”osexiga” tillfällen. Nästan vem som helst kan ta fräcka bilder på ett rooftop-party i NYC – sådana förutsättningar ger alltid coola bilder. Men vem kan göra bra bilder av ett kommunfullmäktigemöte i lysrörsbelysning? Om du anlitar en fotograf som har tagit bra bilder trots svåra förutsättningar, så ökar chanserna att du hittat rätt. 3. Har fotografen tillräcklig kapacitet?   Enkla fotograferingar, såsom porträtt, behöver sällan roddas och arrangeras så mycket. Men när det handlar om större produktioner så kan det behövas en projektledare. Frilansfotografer jobbar ofta ensamma, men vissa har hjälp av assistenter. Alternativet till en frilansare kan vara en fotobyrå, eller reklambyrå, som oftast har projektledare anställda. Tips: När du anlitar en fotograf, kolla om hen har en assistent som kan hjälpa till att rodda fotograferingen. Om inte är risken stor att du själv får bli projektledare (vilket dock inte behöver vara fel – det kan ge dig argument att förhandla ner priset.) Lycka till! ___ Jag som skrivit denna sammanställning har gjort hundratals uppdrag som frilansfotograf under åren 2003-2010. Sedan dess har jag drivit fotobyrån Apelöga och har då ofta lagt ut uppdrag på andra frilansfotografer. Tipsen ovan är ett koncentrat av mina samlade erfarenheter från åren i fotobranschen. Tipsa mig gärna om du tycker att informationen bör kompletteras på något sätt. /Adam