Hur en plats inspirerade en fotografering

Hur en plats inspirerade en fotografering


Jag har kört på Sofieldalsvägen i Oxie otaliga gånger, och varje gång kör man förbi en liten hage med får, vari det ligger två döda träd. Det ser ut som att det är en blixt som slagit ner, men jag är inte helt säker. Varje gång, ser jag de här träden, och varje gång har jag tänkt: jag måste fota där.

Vad gör man om man har en plats man så sjukt gärna vill fota på, men vet inte riktigt vad eller hur?

Jag ville inte fota vad som helst, eller vem som helst där. Det skulle kännas rätt, jag ville inte ”slösa” platsen liksom. En dag när jag gick på H&M och kollade rean, såg jag Jessica. Hon kollade också på rean och jag tyckte hon var skitcool. ÄR skitcool. Så jag samlade lite mod, och gick fram för att fråga om jag fick lov att fota henne en dag, sa att jag inte hade någon idé just nu, men att jag ville skriva om jag fick en.

Som ni kanske redan gissat så slutade det hela med att jag fotade henne på den här platsen jag nyss berättat om. Det kändes nästan lite läskigt först, jag hade ju gått och tänkt på den här fotografering så länge och ville inte att det skulle bli dåligt. Jag ville att platsen skulle få spela en stor roll, men det var lika viktigt att den inte fick ta över Jessica. Det bästa sättet att lösa såna här saker på, när två saker är lika viktiga, är att låta dem interagera med varandra. Jag ville liksom inte att Jessica bara skulle stå vid ett träd eller på en gräsplätt.

Hon fick både gå, stå och ligga på trädet. Hon fick springa ut ur bilden, lägga sig i gräset och klappa några får. Hon fick vara en del av platsen helt enkelt, som om det var ett andra hem.

Inför plåtningar som denna, gör jag alltid en moodboard. Jag letar upp bilder som inspirerar mig, både gällande styling, posering och känsla. Det gör allting mycket lättare, både för mig och modellen, när jag har en tydlig plan. Ibland kan jag till och med hitta på en karaktär som jag vill att modellen ska spela – det är inte alltid det funkar eftersom det kräver att modellen måste vara bekväm med att skådespela lite, men det kan ge bilderna mycket mer känsla.

Jag vet att det kan vara svårt att fotografera människor man inte fotat förr, eller som är väldigt ovana framför kameran. De enda tipsen jag kan ge här är att practise makes perfect, och att du vet vad du vill. Om du är osäker, blir modellen också osäker.

Så här blev bilderna i alla fall, själv är jag riktigt nöjd. Vad tycker ni?

 

 

 

 

 

 

Har ni själva haft någon liknande upplevelse, frågat någon på stan? Har ni själva en plats som ni bara sitter och väntar på att få använda, tills rätt tillfälle uppenbarar sig? Hur tänker ni när ni är ute och fotar? Let’s talk about it!

Artikelskribent:
Rebecca Gustafsson

Kommentera