Att blogga eller inte blogga

Att blogga eller inte blogga


Häromveckan nämnde jag i ett inlägg att min blogg fått existensiell ångest. Vad betyder det? Här kommer en förklaring.

När jag var 18 kunde jag allt

Den här bloggen har spretat ordentligt. När jag började skriva här för nästan två år sedan var den helt inriktad på fotografi. Sedan har den drivit mot andra ämnen: produktivitet, ledarskap, affärsstrategier, psykologi.

Häromdagen insåg jag plötsligt varför.

Låt mig gå tillbaka till 1999. Jag var 18 år och hade hållit på med fotografi i ungefär ett år. Jag hade ett mörkrum hemma i föräldrarnas ombyggda bastu. Jag var antingen där eller ute med kameran, nonstop.

Efter en sådan dag i mörkrummet blev jag plötsligt lite uppgiven. Jag tittade på mina senaste bilder och tänkte förmätet: De här bilderna är ju verkligen bra. Nu har jag lärt mig hur man fotograferar. Vad ska jag göra nu?

Svaret var att gå vidare till fotoskola där ett års plåtande förstärkte min känsla av att jag nu definitivt kunde hantverket.

Vad jag inte var förberedd på

Förmätet som sagt, men ändå med ett uns sanning. Ett par års fotograferande kan faktiskt räcka för att lära sig hantverket. Sedan planar inlärningskurvan ut.

Och ärligt talat har jag inte utvecklats så mycket som fotograf sedan dess.

Men – det stora men:et som alla frilansare och egenföretagare känner till: Hantverket är bara en bråkdel av arbetstiden.

När jag frilansade fotograferade jag sällan mer än fyra timmar i veckan. Resten av tiden satt jag i bilen till och från jobb, vid datorn och redigerade eller höll på med någon av alla de andra tusen saker en egenföretagare gör.

En insikt smög sig sakta på mig: Det jag är utbildad för tar bara upp tio procent av min arbetstid. Det jag gör på de andra nittio procenten av min tid saknar jag utbildning för.

Det var en bra insikt. Tyvärr kom den väldigt sent. Det hade nu blivit 2009 och jag hade hunnit frilansa i sju år.

Att ta ansvar för sin utveckling

När jag ser tillbaka på de åren blir jag lite arg på mig själv. Att jag bara lät tiden gå, utan att ta ansvar för min personliga utveckling. Jag hade knappt lärt mig något från dess att jag var 20. Samtidigt hade hårfästet dragit norrut och vardagsutgifterna skenat.

Då insåg jag äntligen: Jag måste utvecklas.

2010 startade jag Apelöga. Samtidigt började jag läsa facklitteratur. Först någon enstaka bok, sedan allt fler. Och jag upptäckte podcaster som lärde mig massor.

Snart kunde jag se hur Apelöga utvecklades i takt med att jag själv växte.

Häromdagen, när jag funderade kring den här bloggens spretighet, såg jag plötsligt den röda tråden: Den handlar om sådant jag önskar att jag visste när jag var 20.

Tänk om jag inte hade slösat bort mina år mellan 20 och 29 på att bara ”åka med”. Tänk om jag hade tagit ansvar för mitt lärande och min utveckling!

Den här bloggen handlar om de 90 procenten av fotograftillvaron som inte handlar om fotografi, skriven till den där 20-årige versionen av mig själv.

Men, den är också skriven till mig själv idag. För till skillnad från den 20-åriga Adam har jag insett att jag aldrig blir fullärd.

Jag vill ha din hjälp

Trots sin spretighet har den här bloggen fått många följare. Jag tackar ödmjukast för förtroendet.

Samtidigt känner jag att bloggtexterna är så korta – omkring 600 ord – att bara en bråkdel av tankarna får plats.

Och den når bara ut till en bråkdel av de potentiellt intresserade.

Nu närmar vi oss den existensiella ångesten: Trots all tid och energi jag lägger på bloggen är jag osäker på om den verkligen fyller någon funktion. Vad tjänar Apelöga på att jag skriver det här? Kanske är det rent av skadligt för Apelöga, vem vet.

Men om jag nu ändå ska blogga, så vill jag att texterna sprids mer. Därför ber jag nu dig som läser detta om en tjänst:

Jag vill få tips på hur jag kan nå ut till fler.  Kanske genom att skriva gästinlägg på andra bloggar. Kanske genom att samla allt i en bok. Kanske genom att föreläsa.

Kanske är du själv bloggare i behov av gästpost, eller förläggare som vill ge ut min bok. Eller om du känner någon som kan vara intresserad: kontakta mig.

Veckans fråga: Vad skulle du velat berätta för den 20-åriga versionen av dig själv? Lämna en kommentar i bloggen, eller maila mig.

Nästa vecka i bloggen händer ingenting. Jag tar paus i bloggandet ett tag. Inte alltför länge, hoppas jag.

Artikelskribent:
Adam Haglund

5 reaktioner till “Att blogga eller inte blogga”

  1. Du är alltid välkommen att skriva ett gästinlägg på min blogg, den kan behöva lite frisk, skånsk luft.

    Apropå spridning och allt det där, du kanske faktiskt ska ta steget och ha fler än en blogg? Är inne på det spåret själv för att inte tappa intresset hos de läsare man har som kanske mest är intresserade av ljussättning, eller idéer, eller fotografyrket.

    Det är såklart bra med variation, men tydlighet och stringens är också bra. Då skulle du lättare kunna marknadsföra dina olika ämnen du vill kommunicera lite olika i olika kanaler, lite som du redan gör nu med FB, LinkedIn m.m.

    1. Tack Stefan för input. Gästinlägg på din blogg, absolut! Jag återkommer.

      Och fler bloggar, tja, jag har faktiskt en helt ny sajt i pipeline. Som kommer att handla bara om bildbyråindustrin, och dessutom vara på engelska. Så det blir ett steg i den riktningen du beskriver.

    2. Tack Stefan! Jag har planer på en alternativ blogg, som bara kommer handla om bildbyråindustrin, och vara på engelska. Så det ligger i linje med din idé. 🙂

      Och gästblogg, absolut! Jag återkommer – jag har några idéer som skulle kunna passa. Hörs!

  2. Jag följer sedan en tid tillbaka Stefan Tell och hittade genom hans blogg även dina texter och Apelöga. Jag är personligen i åter-uppstartsfasen av ett företag jag drivit i 15 år men som jag aldrig tillåtit få luft under vingarna, och det du skriver har gett mig mycket positivt att tänka på. Jag följer ärligt talat inte många skribenter på nätet regelbundet, så när jag gör det är det för att det verkligen tillför något värdefullt till mig. Jag hoppas med det sagt att du ska känna det lite mer värt att fortsätta utveckla dina tankar inför oss andra. Det är inte i första hand fotograferandet som är intressant att läsa om (trots att jag är inom samma bransch), utan just det som sker runt omkring, affärsmodeller, motivation, kundrelationer osv.
    Gratulerar till ett väl växande företag och tack för att du delar med dig.

Lämna ett svar