Att tacka nej till uppdrag

Att tacka nej till uppdrag


I förra veckans inlägg avslöjade jag Apelögas siffror för 2014 och visade vår prislista. Sedan dess har jag fått en del mail med kommentarer om prissättningen. Några har tyckt priserna varit för höga, andra att de var för låga.

Några fotografer har berättat att de använt samma prissättningsmodell – pris per bild, istället för pris per timme – men att de varierar priserna beroende på kundens betalningsförmåga.

Det utkristalliserade sig en fråga som jag tänker svara på i detta inlägg:

Om jag som fotograf har en fast prislista med relativt höga priser, hur ska jag hantera de kunder som inte kan betala de priserna?

Det korta svaret

Du tackar nej.

Det långa svaret

“För varje uppdrag du tackar ja till, tackar du samtidigt nej till något annat.”

För det första är det viktigt att inse att din tid inte är oändlig. För varje uppdrag du tackar ja till, tackar du samtidigt nej till något annat – du hinner inte med dina andra kunder, och du måste kanske prioritera bort tid med din familj och vänner. Därför är det viktigt att veta vilka uppdrag du ska tacka ja till och vilka du bör avvisa.

Det är lätt att tänka: ”Hellre lite pengar än inga pengar”. Men det är en lömsk tanke som du måste mota bort, annars kommer du hamna i ett läge där dåligt betalda uppdrag tar upp all din tid. Du kommer aldrig kunna lägga tid på att utveckla dig själv och din verksamhet, och du förblir fast med dessa snåla kunder.

I början av mitt frilansande, långt innan Apelöga, satte jag en lägstanivå för att acceptera ett uppdrag. Då var det 2 000 kr som var gränsen. Numera gör vi i Apelöga inga uppdrag för under 5 000/6 000 kr (redaktionella uppdrag/kommersiella uppdrag).

“…snåla kunder skrämdes bort av min prisstrategi, så att jag slapp hantera dem…”

Jag lärde mig detta den hårda vägen, efter att en gång ha accepterat några hundralappar i arvode för en artistfotografering för tidningen Groove. Bilderna blev OK, men jag kände mig utnyttjad och uppdraget gav en bitter eftersmak som satt i länge. Aldrig mer.

Konsekvensen av denna lägstanivå blev, förstås, att jag fick tacka nej till en hel del uppdrag. Det kändes alltid lite jobbigt, men det hände inte så ofta trots allt.

Dels för att snåla kunder skrämdes bort av min prisstrategi, så att jag slapp hantera dem – vi enades om att vi aldrig kommer att kunna jobba ihop – och dels för att det ibland ledde till att kunden höjde sitt erbjudande. Rätt ofta, faktiskt.

Hur man tackar nej. Och vinner.

Tillbaka till huvudfrågan: Hur ska man hantera sin kund som inte kan betala enligt prislistan? Hur tackar man nej?

Så här:

1. Var tydlig med varför du har en lägstanivå: Förklarar att det är för att kunna prioritera större fotoprojekt, och lägga den tid och energi på dem som de förtjänar. Alla kunder förstår och accepterar den förklaringen.

2. Erbjud kunden ett par alternativ på andra fotografer som du tror kan göra jobbet tillräckligt bra, och som förmodligen kommer att acceptera arvodet som kunden erbjuder. (Det finns alltid billiga fotografer).

“Ofta säger de saker i stil med ‘… jag får återkomma när jag har fått en bättre budget!’. Vilket är precis vad vi vill.”

Resultatet blir en win-win: Du får tid över till andra projekt, istället för att lägga tid på ett underbetalt uppdrag. Och kunden får hjälp att hitta en annan fotograf.

Relationen med kunden är tack vare detta fortsatt god. Ofta säger de saker i stil med ”… jag får återkomma när jag har fått en bättre budget!”. Vilket är precis vad vi vill.

Därför ska du inte sälja dig för billigt

Denna strategi sänder ut en tydlig signal om vilken typ av uppdrag vi vill göra:

Uppdrag som är extra viktiga.
Uppdrag som måste bli bra.
Uppdrag där bildernas funktion är väsentlig.

… vilket betyder:
Uppdrag där det finns en rimlig budget.

—-

Varje tisdagsmorgon berättar jag i bloggen om bilder och bizniz, och om hur vi driver Apelöga. Skriv upp din mailadress nedan så får du dessa blogginlägg direkt till din mailbox.

—-
Apelöga är en byrå som hjälper företag att skapa stark visuell kommunikation med hjälp av foto och film.
Läs mer här.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar