Därför ska du vara avundsjuk

Därför ska du vara avundsjuk


 

Tanterna som gömde sig i Pristina

När jag steg in i den mörka lokalen och såg tanternas ansikten kände jag direkt att jag hamnat rätt.

Jag var i Pristina i Kosovo, några månader innan landet utropade sin självständighet i februari 2008. Under de senaste åren hade maktbalansen förskjutits – serberna hade tryckts tillbaka och kosovoalbanerna ryckt fram. Stora delar av den serbiska minoriteten hade flytt sina hem. Huvudstaden Pristina sades vara helt homogen; här bodde numera bara kosovoalbaner.

Men tanterna i den lilla mörka lokalen, granne med polishuset, var undantagen. De var serber som vägrat lämna sitt hemland. Varje förmiddag träffades de – de var 10-15 stycken – i den här lokalen och drack kaffe.

Ja, jag kände direkt att det här var en kanonstory, om ståltanterna som trotsat makten. Och jag hoppades: Det här kan vara Årets Bild-material.

Den förbjudna känslan

Årets Bild, pressfotografernas stora tävling, gick av stapeln nu i helgen. Fotografer från de stora tidningarna DN och Aftonbladet (med Anders Hansson respektive Magnus Wennman i spetsen) kammade hem de flesta och största priserna.

Apelöga fick vara med på ett hörn: Min kollega Christian vann klassen ”Årets humor”, vilket var roligt på flera sätt. Vi kan dock inte ta åt oss någon ära för Christians vinnarbild: den togs under hans föräldrarledighet.

Ett trettiotal fotografer blev prisade i tävlingen, i olika klasser. Kul för alla dem!

Men jag tänker mer på dem som inte vann. De hundratals fotografer som kämpat hårt under året och som lagt mycket möda på att välja ut sina tävlingsbilder till tävlingen. De fotografer som liksom jag den där gången i Kosovo känt att de hade chansen att vinna.

Jag tänker på känslan som många av landets fotostudenter förmodligen kände nu i lördags när de såg att en av deras jämlikar, Erik Simander, student från Nordens Fotoskola, vann 1:a pris i Bildreportage Sverige samt blev årets rookie.

Alla säger: ”Grattis!”

Ingen säger vad de känner: ”Jag är avundsjuk”.

Året då jag tävlade med mina serbiska tanter i Årets Bild kände jag mig avundsjuk. Trots en stark story och hårt arbete blev mitt reportage ratat av juryn.

Nu i efterhand har jag lätt att förstå varför – bilderna var helt enkelt inte bra – men ändå. Känslan av att andra lyckats med det jag misslyckats med.

Ja, avundsjuka är fult och minsta antydan till avund får oss instinktivt att rygga tillbaka. Men, detta har jag lärt mig: Det finns något positivt i avunden. Den kan användas som ett verktyg.

Sjuk eller frisk

”Avundsjuk” består av två delar, men det är egentligen bara den sista delen som är dålig. Att vara avundsjuk och missunnsam är inget eftersträvansvärt.

Men att känna avund, eller som en vän till mig omskapade ordet: ”avundfrisk”, är inte så dumt trots allt.

Känslan av avunden sänder en signal till dig om vad du egentligen vill. Till exempel, om du ser någon vinna OS-guld i kanot och du inte känner någon avund så betyder det att du inte vill bli bäst på kanot (om du någonsin har tvekat).

Omvänt: Om du känner avund mot fotografer som vinner i Årets Bild så är det ett tecken på att du också vill bli en bättre fotograf.

Eller om det känns jobbigt med kollegorna som har fler följare på Instagram. Eller konkurrenterna som tycks ha roligare uppdrag och coolare kunder.

Tänk på avunden som en kompass. Avunden identifierar ett tänkbart mål för ditt arbete. Och du har då två valmöjligheter: fight or flight.

När du ser konkurrenterna på prispallen kan du intala dig att ”nej jag vill ändå inte vara med i den där tävlingen” och sikta in dig på ett annat mål. Det är flight-responsen.

Eller fight: Du bestämmer dig för att ”nästa år ska det minsann vara jag som står där!”.

Avunden har fått dig agera. Och det är en bra grej.

Att välja mål

För min del så valde jag så småningom bort Årets Bild. Jag insåg att jag varken kunde eller ville lägga den tid och energi som krävs för att vinna i tävlingen. Och jag hade förmodligen inte rätt kompetens för det.

Istället riktade jag in mig mot en annan slags tävling: Att bli entreprenör och vilja bygga det bästa företaget.

Idag känner jag ingen avund när jag ser listan med Årets Bild-pristagare. Årets Bild är inte längre ett mål som ligger på min väg.

Men när jag ser en riktigt framgångsrik entreprenör, då känner jag att jag också vill vara som hen. Och att jag minsann ska ta mig dit.

När känner du avund? Lyssna uppmärksamt. Den kommer att berätta vad du egentligen vill.

Förra veckan flaggade jag för att dagens inlägg skulle handla om meetings and managers, de största distraktionerna på jobbet. Hur undviker man att falla i deras fällor? Det inlägget kommer nästa vecka istället.

Vad är viktigt att tänka på inför en porträttfotografering? Senaste tiden har jag samlat in åsikter från personer om vad de tycker om att fotograferas. Utifrån dessa svar har vi utformat en porträttfotokampanj som gäller under mars. Den som är intresserad kan läsa mer här.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar