Fotomyt nr 5: “Det fixar du i Photoshop!”

Fotomyt nr 5: “Det fixar du i Photoshop!”


Femte och sista delen i serien om de alltför vanliga fotomyterna. Idag kollar vi in hur det förhåller sig med bildbehandlingen.

Ibland kan man som fotograf beklaga sig över förutsättningarna under en fotografering. Ljuset är kanske fel och bakgrunden för brokig. Eller har personerna som ska fotograferas vaknat på fel sida. Inte sällan har då uppdragsgivaren en quick fix:

“Äsch, det där fixar du i Photoshop!”

Photoshop räddar inte bilden

Det finns en föreställning om att Photoshop är ett magiskt verktyg som förvandlar mediokra bilder till fotografiska mästerverk. Och visst kan man göra mycket i Photoshop, men det har sina begränsningar. Av alla saker som kan vara dåliga i en bild kan Photoshop bara fixa ett fåtal. Ursprungsbilden, och dess förutsättningar, är helt avgörande för slutresultatet.

Hur mycket hjälper ett sandpapper?

Låt oss jämföra fotografi med ett annat hantverk: snickeri. I den liknelsen är Photoshop hantverkarens sandpapper. Photoshop finputsar bilderna. Färgerna blir klarare och bättre, störande detaljer kan tas bort, bilden kan beskäras. Men om grundmaterialet är halvfärdigt eller slarvigt producerat – en dålig bild är som en dåligt ihopsnickrad stol – då räcker inga sandpapper i världen. Det är en stol man inte vill sitta på.

Värdelösa bilder

Bilder som är tagna i blandljus eller bilder med dålig skärpa kan aldrig räddas. Bilder som är dåligt komponerade förblir dåliga även efter en vända i Photoshop. Och framför allt: bilder som inte kommunicerar rätt budskap är lika värdelösa med eller utan kreativ bildbehandling.

Tidigare inlägg finns här:
Myt 1: “Digitalfoto kostar ju inget! Man kan ta hur många bilder som helst!
Myt 2: “Om man tar många bilder så blir någon bra.
Myt 3: Fin kamera! Den tar säkert bra bilder!
Myt 4: “Min kompis är hobbyfotograf och tar lika bra bilder som ett proffs!

Apelöga är experter på foto och film för företag. Se exempel här.
Vill du veta mer? Kontakta oss via mail.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar