Inte för att det är lätt, utan för att det är svårt

Inte för att det är lätt, utan för att det är svårt


Den vanligaste frågan jag får handlar inte om Apelöga. Istället vill folk veta:
– Hur går det egentligen med det där fotografiska centret som ni skulle bygga i hamnen? Blir det av? Egentligen? 

“‘Men… tvivlar du aldrig?'”

Och jag svarar:
– Jo, det går bra. Lite för långsamt för att jag ska känna mig nöjd. Men det går framåt. Sakta framåt.

Då brukar personen jag pratar med säga:
– Ja, det vore ju fantastiskt om det lyckas…

Jag svarar:
– Det handlar inte om ”om”. Utan ”när”. Det är en tidsfråga. Fotografiska centret blir av, frågan är bara när.

Personen mittemot brukar då med viss misstro nicka försiktigt.
– Vad bra… Men… tvivlar du aldrig?

 

Som Fotografiska

För er som är nya här kommer en kort sammanfattning:

Fotografiskt Center i M1, förkortat FCM1, ska bli södra Sveriges samlingspunkt kring fotografi. Det blir fotoutställningar i världsklass, och allt annat som hör till: en bra restaurang och café, en inspirerande bokshop.

Kanske en konferensavdelning. Kanske en fotoskola. Ja, lite som Fotografiska i Stockholm.

Allt ska byggas i M1, ett övergivet hamnmagasin 680 meter från Malmö Central.
(Mer om planerna finns på www.fcm1.se)

 

Finansiering först. Fotografi sedan.

“Med finansieringen på plats kan vi anställa de bästa fotokuratorerna.”

I den fas vi är nu handlar det inte så mycket om fotografi som om pengar.

Därför, när folk frågar mig vilka fotografer vi vill ställa ut har jag ingen aning. Vårt jobb är att fixa finansieringen så att huset blir klart. Och med finansieringen på plats kan vi anställa de bästa fotokuratorerna som kan skapa de bästa utställningarna.

Vi behöver omkring 10-15 miljoner kronor för att kunna komma igång med bygget. I nuläget har vi fått in ungefär 5% av det – vi har fått stipendier från Sten K Johnssons Stiftelse, och från Sparbankssstiftelsen Öresund. Och förra sommaren gjorde vi en crowdfundingkampanj som drog in 150 000 kr.

“Och visst händer det att jag vaknar upp mitt i vargtimmen. Innan gryningen, när allt är som mörkast.”

Det är alltså en lång väg kvar. Och visst händer det att jag vaknar upp mitt i vargtimmen. Innan gryningen, när allt är som mörkast. Då kommer tvivlet: Vilka tror vi att vi är?! Hur ska vi lyckas med detta mastodontprojekt?! Utan att ens ha erfarenhet från något liknande!

Men, när morgonen kommer och ljuset skrämmer iväg tvivlet, påminns jag om varför jag gillar det här projektet så mycket. Och varför det kommer att lyckas.

 

För att det är svårt

“Kennedy och company lyckades förvandla månflygar-metaforen för alltid.”

Jag tänker ofta på John F Kennedys ord när han första gången offentligt berättade om planerna på att flyga till månen:

”We choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard.”

Jag älskar detta. Att göra något för att det är svårt. Att med öppna ögon gå rakt mot det omöjliga, fast besluten att lyckas.

Varför?

Kom ihåg: På den här tiden var ”att flyga till månen” en metafor för att något var omöjligt.
”Vill du bli världsmästare i schack?
Vill du bli statsminister?
Vill du äga en skyskrapa?
Du kan lika gärna flyga till månen!”

Men Kennedy och company lyckades förvandla månflygar-metaforen för alltid.

Ja, om man kan flyga till månen så ska väl Malmö kunna få ett fotografiskt center.

 

Personlig utveckling

“Jag insåg att om jag skulle lyckas med projektet så behövde jag jobba med mig själv.”

Många, inklusive jag själv, har tvivlat på min kompetens när det gäller detta projekt. Eller rättare sagt: Jag insåg direkt när vi sparkade igång projektet att detta faktiskt låg långt bortom min kompetens och erfarenhet.

Var det en anledning att inte sätta igång?

Nej, tvärtom.

Projektet lockade, inte för att det är lätt, utan för att det är svårt. Det gav mig anledning att utveckla mig själv.

“Nu, några år in i projektet ser jag hur detta redan har burit frukt. Projektet är i rullning.”

Jag insåg att om jag skulle lyckas med projektet så behövde jag jobba med mig själv.  Att pusha mig utanför min comfort zone. Att lära mig nya saker. Att lära känna nya människor. Läsa böcker, gå på konferenser, samla in inspiration från alla möjliga håll.

Nu, några år in i projektet ser jag hur detta redan har burit frukt. Projektet är i rullning.

Och jag, som alltid haft komplex för att jag inte skaffade en riktig akademisk utbildning, skaffar mig nu en informell utbildning genom att läsa massor och träffa otroliga människor som alla lär mig något nytt.

Och vet ni, Kennedys månplaner ledde inte bara till att de lyckades flyga människor till månen. Projektet satte igång många nya forskningsprojekt. Ett av dem gick ut på att hitta en metod för att kunna skicka bilder genom rymden. Man ville inte behöva vänta på att en filmrulle skulle komma tillbaka till jorden.

Ur denna forskning utvecklades så småningom tekniken för digitalfotografi.

—-

Har du erfarenheter av ett omöjligt projekt? Dela gärna med dig i kommentarsfältet, eller skicka ett mail.

Varje tisdagsmorgon skriver jag i bloggen om bilder och business, och om hur vi driver Apelöga. Då och då kommer jag skriva om projektet med det fotografiska centret.

Gör som hundratals andra redan har gjort: Skriv upp dig här, så får du dessa blogginlägg direkt till din mailbox.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar