Intervju: Sanna Sjöswärd, om att ta ett odödligt porträtt

Intervju: Sanna Sjöswärd, om att ta ett odödligt porträtt


Sedan ett tag tillbaka har jag följt Sanna Sjöswärd på Facebook och slagits av hur mycket hon ständigt har på gång. Man blir andfådd bara av att läsa om alla hennes projekt och uppdrag.

I oktober 2014 berättade att hon att hon hade fått ett hedersuppdrag från Svenska Kyrkan. Jag blev nyfiken och ringde upp Sanna.

“För första gången är det foto istället för måleri.”

Hon berättade att det var en domprost som skulle fotograferas, för ett porträtt som ska hänga i kyrkan för all framtid. De tidigare porträtten är alla målade porträtt, och det är bara män. Det här är första gången kvinna ska porträtteras, och för första gången är det foto istället för måleri.

Man kan få prestationsångest för mindre…

Det måste bli genialiskt

Sanna, hur tänker du kring ett hedersuppdrag som detta? Vad är den stora utmaningen?

“Bilden ska leva i hundra år eller mer, och alla måste bli nöjda.”

– Att det måste bli bra. Och mer än så, det måste bli genialiskt. Bilden ska leva i hundra år eller mer, och alla måste bli nöjda.

– Bilden måste ha en form och ett ljus, ett uttryck, som passar i kyrkan. Så jag har redan varit där en gång och rekat och kollat lokalerna och ljuset. Jag vet vilka lampor jag måste ha med mig.

– Och jag har träffat personen som ska porträtteras, och hörde med henne vilka idéer hon hade för fotograferingen. För henne var det viktigast att kläderna blir rätt, så vi kollade på lite olika alternativ.

 

Hur lång tid brukar det ta att ta ett sådant här porträtt?

“När jag plåtade Carl Bildt, ett porträtt till Nationalmuseum, så tog det 45 sekunder.”

– Själva fotograferingen tar kanske en till två timmar. Och innan dess har vi kanske pratat i en timme eller två. Kanske lunchat. Och så har jag riggat ljuset och kollat allt innan fotograferingen.

– Fast när jag plåtade Carl Bildt, ett porträtt till Nationalmuseum, så tog det 45 sekunder. Han brydde sig inte om att det var hedrande att få hänga på Nationalmuseum, så han gav mig inte mer tid än så. Han tyckte inte det var viktigt.

– När det funkar som bäst är det ett teamwork, mellan mig och den jag fotograferar. Ömsesidig förståelse. Jag förstår att det är viktigt för personen att bli bra på bild, och hon förstår att det är viktigt för mig att bilden blir bra.

Hur man förbereder en viktig fotografering

Hur ser förberedelserna ut?

“Det handlar om att bygga upp ett förtroende innan fotograferingen … Jag kan inte bara komma in och ta.”

– Inför en sådan här fotografering sätter jag alltid av rätt mycket tid för att prata med personen som ska plåtas. Inte bara för att prata om hennes jobb, utan om allt möjligt. Hennes uppväxt, till exempel.

– Det handlar om att bygga upp ett förtroende innan fotograferingen, vilket innebär att jag måste ge av mig själv. Dela med mig av mina historier. Jag kan inte bara komma in och ta.

– När vi väl ska fotografera måste personen känna sig hundraprocentigt trygg med mig. Så att de vågar släppa in mig. De ska känna att ”Vad Sanna än ber mig om…

– Efter ett sådant inledande samtal känner jag att jag kan läsa av personens kroppspråk rätt bra. Och det är kroppspråket jag jobbar vidare med när jag ställer henne framför kameran.

Vi ljuger om allt

Hur tänker du kring kroppspråk?

“Personen började gråta och sa ‘Ja, det är inte alltid så lätt allting!‘”

– Ja, vad vi faktiskt säger spelar inte så stor roll. Vi kan ljuga om allt. Men i kroppspråket syns vad som är äkta. Vi läser av detta i människors ögon, mungipor, ansiktsuttryck, hela kroppen.

– Jag har jobbat åt Svenska Kyrkan tidigare, för sju år sedan, med porträtt till en bok om kvinnliga präster. Då var jag yngre i mitt fotograferande och hade inte helt fattat det här med kroppspråk. Att människor kunde berätta en sak och samtidigt visa det i kroppspråket. Under fotograferingen kunde jag be dem tänka på just den saken igen, och då upprepades kroppspråket. Jag började förstå hur kroppsspråk funkar. Att 90-95 procent av allt vi säger visar vi med kroppen.

– För att framkalla rätt uttryck brukar jag säga till exempel ”Tänk på hur din morgon var”. En gång när jag sa så gick det snett. Personen började gråta och sa ”Ja, det är inte alltid så lätt allting!”. Jag hörde aldrig något från henne igen… Så ibland kan det bli fel.

Fotograftips

Vilken fotograf är din främsta inspirationskälla?

“Man kan se på bilderna att det finns ett genuint intresse från fotografens sida.”

Sune Jonsson är min stora idol. Har alltid gillat sättet han arbetar på, att gå tillbaka till samma platser och människor år efter år. Man kan se på bilderna att det finns ett genuint intresse från fotografens sida, det är inte någon som rusat in och knäppt några bilder. Det inspirerar mig.

—-

Om du vill se Sannas bilder så finns hennes sajt här.

Fler intervjuer i bloggen
Christer Jansson, bildredaktör på Spoon: “Redaktionella bilder har en medfödd trovärdighet.”
Annika Jönsson, Creative Editor, TT: “Vi söker efter en fotograf som skildrar det svenska samhället.”
Göran Segeholm, författare och fotograf: “Jag räddas dagligen av fotografin.”
Jenny Maria Nilsson, kulturjournalist: “Jag tror att folk längtar tillbaka till en analog värld.”
Per Levander, bildbyrån Maskot: “Det är stenhård konkurrens och branschen har förändrats mycket.”
David Elmfeldt, grundade av fotosidan.se: “Det är affärstänket som utmärker den professionella fotografen.”

Nytt inlägg i Apelögabloggen varje tisdagsmorgon. Prenumerera genom att fylla i din mailadress nedan.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar