Svårt att hitta fotograf?

Svårt att hitta fotograf?


Jag fattar. Det är inte så kul att leta fotograf. Och du har kanske redan lagt mycket tid på sökandet.

Det kanske började med att du insåg att ni behöver nya bilder. De gamla bilderna känns… ja, gamla och uttjatade. Det kan vara plåga varje gång du ska hitta en lämplig bild till dina blogginlägg eller när du publicerar något på sociala medier.

Kanske har du försökt hitta bilder i olika bildbanker. Hur kändes det?

Min gissning är att du tycker att bilderna kändes fejk. Plastigt, liksom. Vem vill använda sådana bilder?

Nej, du vill ha riktiga bilder, som känns äkta.

Tänk om du kunde hitta en fotograf som kunde ta bilder till er interna bildbank? Bilder som du kan använda när du vill. Ja, hur svårt kan det vara?

Du började googla. Och insåg att det var svårare än väntat. Ändlösa sidor med bröllopsfotografer, och amatörfotografer som tagit bilder på sina husdjur. Till slut hittade du kanske några tänkbara fotografer för ditt uppdrag. Du har kollat på deras webbsidor, tittat igenom deras bilder.

Och visst, de har snygga bilder, men det är lätt att känna sig förvirrad. Hur vet du om fotografen du väljer kan göra just ditt uppdrag rättvisa?

Jag menar, alla kan plåta coola bilder från ett rooftop-party i NYC, men vem kan fånga verkligheten här i Sverige? Kan de få ett kontor med heltäckningsmatta och lysrör att se snyggt ut?

Känns det jobbigt?

Förmodligen har du viss erfarenhet av att lägga ut uppdrag på fotografer. Du vet att det kan vara ett mödosamt jobb.

Ofta hamnar du i rollen som projektledare. Varför blir det så? Varför är det du som ska förhandla fram en tid som funkar med allas fullproppade kalendrar?

Du har förmodligen tusen andra saker du hellre skulle göra. Tänk om fotografen hade en projektledare anställd! Vad mycket lättare ditt jobb skulle bli.

Vad kostar det egentligen?

Men det allra jobbigaste är det där med pengarna. Hur mycket kommer det att kosta?

Säg att du hittar en fotograf som tar betalt enligt frilanspraxis. Det betyder en timtaxa på 1 100 kr/h. Men hur många timmar kommer jobbet att ta? Du betalar inte bara för fotograferingstimmarna utan också efterbearbetningen.

Branschpraxis föreslår att kunden också ska betala per bild, utöver timtaxan.

Och vad gäller användningsrätten kan det vara en djungel. Ofta är rättigheterna begränsade: Kanske får du bara använda bilderna under en viss tidsperiod, eller i en viss typ av media.

Du och ditt företag vill förstås fritt kunna använda bilderna ni köper. Det är väl det ni betalar för?

Ja, det är rätt självklart, men frilansrekommendationen säger då att fotografen ska tredubbla sitt arvode för att ge fria användningsrättigheter.

Förhoppningsvis spricker inte din budget. Men om den gör det: hur motiverar du den skenande kostnaden för din chef?

OK, jag överdriver en aning. Problemet är inte fotograferna – det finns massor av proffsiga och skickliga fotografer där ute. Problemet är den gamla affärsmodellen – timtaxa och begränsade användningsrättigheter – som är praxis i branschen.

Branschen krymper, Apelöga växer

Problemet syns tydligt när man tittar på siffrorna. De senaste åren har fotobranschen i Sverige stagnerat. Mellan 2007 och 2012 minskade omsättningen för den genomsnittlige reklamfotografen med 30 procent. Inom branschen ges alla möjliga förklaringar: Köparnas budgetar krymper, “alla är fotografer”, och så vidare.

Apelöga däremot har växt varje år. Totalt sett en ökning med över 300 procent sedan vi började år 2010. Vad är skillnaden?

Jag var en jobbig fotograf

Innan jag startade Apelöga var jag frilansfotograf i sju år. Jag har träffat dig flera gånger. Jag har pratat med dig i telefon. Vi har haft kontakt över mail. Vi har setts ute på företagsfotograferingar.

Nu i efterhand kan jag se att jag var en jobbig fotograf.

Jag ville göra påslag på arvodet (enligt branschpraxis) för att du ville använda bilderna fritt. Jag var fotografen som ibland dröjde mig kvar lite extra länge, trots att uppdraget egentligen var klart. För att jag visste att jag fick betalt per timme. Jag var fotografen som sa till dig: ”Berätta för mig vilken typ av bilder vill du ha!”.

Jag förstod dig inte. Fattade inte att du sökte efter en fotograf som inte behöver bli instruerad in i minsta detalj. En fotograf som kan förstå vad du vill ha, utan att du måste förklara.

Hejdå till branschpraxis!

Efter sju år som frilans, och åtskilliga möten med dig, bildköparen, började jag tänka om. Skulle jag kunna skrota den gamla affärsmodellen, för att bättre kunna tjäna mina kunder?

Jag gick med de här tankarna i något år. Först avfärdade jag dem som absurda. Ingen fotograf jobbar ju så, så varför skulle jag. Men tankarna kom tillbaka, gång på gång.

Så föddes Apelöga.

Den nya modellen

Det var en helomvändning. Idén var att hitta en affärsmodell som helt utgick ifrån kundernas behov, sådant som jag snappat upp under mina år som frilans.

Första steget var Apelögas prismodell: Fast pris per bild. Ingen timkostnad. Kunden ska inte behöva känna sig nervös för att bilderna inte blir bra (då betalar de inget) eller om fotograferingen drar ut på tiden (det finns ingen taxameter som tickar).

På så sätt kan våra kunder bygga upp sin interna bildbank utan skenande kostnader. De betalar inte när bilderna tas, utan när de vill använda bilderna.

Andra steget var att erbjuda fria användningsrättigheter till bilderna. Fullständiga rättigheter till alla bilder. Alltid.

Tredje steget var att börja anpassa vårt arbetssätt. Vi anställde projektledare, som kunde avlasta både uppdragsgivaren och fotografen.

Stapeldiagrammet ovan ger en missvisande bild av att det varit en rak och stadig uppgång för Apelöga. Tvärtom har det varit en ganska gropig och slingrig väg. Det tog ett tag innan vi hittade vår bildstil. Och prismodellen har gjorts om i flera olika versioner innan vi hittade rätt.

Vi har gjort många misstag och ibland har kunder blivit missnöjda. Men misslyckanden är i grunden något bra. Vi har använt varje misstag som ett tillfälle att förbättra oss, att hitta ännu effektivare sätt att hjälpa våra kunder.

Rockstjärnor? Nej tack.

Ibland hör man om startups som letar efter ”rockstars” till sitt team.

Vi tänker tvärtom.

När vi har anställt fotografer har vi letat efter de ödmjuka fotograferna. De som är duktiga på att fånga det vardagsnära. Ja, ett kontor med heltäckningsmatta och lysrör kan bli riktigt snyggt, om fotografen anstränger sig lite extra.

På Apelöga jobbar därför inga rockstjärnor. Vi är ingen cool byrå. Vi gör inga flashiga reklamuppdrag.

Vi är intresserade av att skildra vardagen, här och nu. Det är där vi kan hjälpa dig.

Låter det intressant? Maila mig.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar