Hur jag misslyckades med min första rekrytering, och vad jag lärde mig av det

Hur jag misslyckades med min första rekrytering, och vad jag lärde mig av det


Ett par år före Apelöga startade, omkring 2008-2009, kände jag att jag började slå i taket i mitt företag. Jag hade jag frilansat i drygt fem år, och med min allt växande kundkrets flödade uppdragen in. Jag kände att jag inte räckte till.

Jag ville fortsätta att växa min lilla frilansverksamhet och hade hört att outsourcing var hett. Det ville jag prova.

Så kom det sig att jag anställde min bästa kompis som bildbehandlare och gick ifrån att vara frilans till att bli arbetsgivare. Det var från början dömt att misslyckas. Ett halvår senare när min kompis och jag hade avslutat samarbetet hade jag fått följande sex lärdomar:

 

1. Tänk igenom vad du faktiskt behöver hjälp med

“Du ska koncentrera dig på de uppgifter du är bäst på. Där du tillför mest värde.”

Jag hade utan att fundera bestämt mig för att outsourca min bildbehandling. I efterhand kan jag förstå varför: det är ett lättavgränsat område med tydliga ramar.

Men det var ett dumt beslut. Bildbehandling var något jag var bra på. Som jag tyckte om. Det ingick i min kärnverksamhet, och då borde jag själv fortsatt att göra det jobbet.

Istället borde jag outsourcat några av alla de andra hundratals arbetsuppgifterna jag hade som frilans – alltifrån att boka in fotograferingar till att jobba med marknadsföring.

Poängen med outsourcing är att delegera uppgifter som du inte kan, vill eller bör göra själv. Du ska koncentrera dig på de uppgifter du är bäst på. Där du tillför mest värde. Först då kan du skala upp sin verksamhet.

 

2. Människor kan inte läsa dina tankar

“Jag upptäckte hur vissa saker som jag gjort var meningslösa.”

Som frilans hade jag allt i mitt huvud. Inget av mina system och arbetsflöden fanns nerskrivna.

Både min anställde kompis och jag upplevde frustration över detta: Han tyckte (med all rätt) att jag borde förklara vad jag ville att jobbet skulle göras. Han kunde inte läsa mina tankar.

Och jag genomgick en jobbig process då allt i mitt huvud behövde komma ut och sättas på pränt. Jag upptäckte hur vissa saker som jag gjort var meningslösa, och andra processer behövde göras om. Det var en nyttig process att gå igenom, men plågsam när jag var mitt i den.

 

3. Ledarskap är inget som kommer naturligt, det är en färdighet som måste övas

“Jag hade inte ens läst en enda bok om ledarskap.”

När jag anställde min kompis hade jag noll koll på ledarskap och management. Min enda eftergymnasiala utbildning – ett år på fotoskola och några universitetskurser i humaniora – hade inte utrustat mig med de verktyg som jag behövde som ledare.

Jag hade inte ens läst en enda bok om ledarskap.

Direkt när anställningen påbörjades förvandlades jag ledare. Det överrumplade mig. Det var en helt ny roll. En roll jag inte uppfyllde.

Först långt senare insåg jag det uppenbara: jag var tvungen att fortbilda mig för att bli en fungerande ledare.

 

4. Anställ människor som är bättre än dig själv

“Någon som hör varningsklockor ringa? Jag måste ha varit döv.”

Min kompis hade aldrig jobbat med Photoshop när jag anställde honom som bildbehandlare. Någon som hör varningsklockor ringa? Jag måste ha varit döv.

Jag tänkte att jag kunde lära upp honom. Han var estetisk, han kunde säkert lära sig fort. Dessutom, att photoshoppa var något jag kunde göra i sömnen, så hur svårt kunde det vara egentligen?

I själva verket hade jag glömt hur mycket kunskap och erfarenheter jag hade samlat på mig under alla tiotusentals timmar framför Photoshop. Jag underskattade grovt hur knepig process det skulle bli att överföra mina kunskaper.

Ett smartare beslut hade varit att anställa någon som redan kunde Photoshop. Helst  någon som kunde det mycket bättre än vad jag själv. Vad mycket tid och frustration vi både hade sparat på det!

 

5. Släpp kontrollen

“Kompisar ska väl hjälpa varandra, utan att kräva betalt för sina tjänster?”

Som egenföretagare utan anställda hade jag full koll på min business. Jag var van vid att få omedelbar feedback när det gick bra eller dåligt; ett bra uppdrag syntes direkt på mitt bankkonto en månad senare.

Att plötsligt ta av mina egna pengar och ge dem till någon annan var extremt jobbigt i början. Det försvårades av att jobbet jag betalade för inte alltid blev bra (vilket var mitt eget fel, som jag beskrev ovan).

Det komplicerades ytterligare av att min nye medarbetare också var min bästa kompis. Kompisar ska väl hjälpa varandra, utan att kräva betalt för sina tjänster?

Under den korta tid min kompis var anställd hos mig lärde jag mig aldrig att släppa kontrollen över ekonomin, och materialet vi producerade. Jag var kvar i frilansläget, där jag kände mig tvungen att lägga mig i varenda liten detalj. Det var oerhört frustrerande för min anställde. Och mycket skadligt för mitt företag.

 

6. Anställ inte dina vänner

“En relation kan gå sönder för mindre.”

Från dag 1 vi började jobba tillsammans förändrades vår relation. Plötsligt gav jag order om vad som skulle göras, och min kompis rättade sig efter det. Vi hade dessutom en ojämlikhet position vad gällde våra kunskaper. Han var anställd som bildbehandlare, vilket var något jag kunde göra bättre än honom.

Ibland var jag så dum att jag sa det till honom. Knappast rätt väg att gå om man vill bli employer of the year.

En relation kan gå sönder för mindre, men lyckosamt för mig var min kompis en större människa än jag. Han lät inte mitt korkade ledarskap gå ut över vår relation.

Räddningen var förmodligen att vi avslutade samarbetet rätt snart, inom ett halvår. Om vi inte gjort det hade vi förmodligen inte fortfarande varit goda vänner idag.

—-

Vilka är dina erfarenheter av att vara, eller jobba med, en dålig chef? Lämna gärna en kommentar, eller skicka mig ett mail!

—-

Snart finns en riktig blogg här på apeloga.se, och idén är att den ska innehålla både tankar om fotografi och om businessen bakom bilderna. Är den här typen av inlägg intressanta för dig? Låt mig veta vad du tycker!

Du kan få alla blogginlägg direkt skickade till din inkorg varje tisdagsmorgon. Skriv upp dig här!

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar