Vem äger företaget?

Vem äger företaget?


Strax före sommaruppehållet gav jag bort tio procent av mina aktier i Apelöga AB. Här följer förklaringen till detta.

Så fungerar ett aktiebolag

På pappret är det enkelt: Ett företag ägs av aktieägarna, vars mål är att få avkastning på sina satsade pengar. De anställdas syfte är att arbeta för att ägarna ska kunna tjäna pengar. I utbyte får de anställda lön och vissa förmåner.

Men all vinst tillfaller ägarna.

Varför ska ägarna få all vinst? Jo, argumenten är att ägarna tar all risk när de går in med sitt eget kapital. Dessutom tar de allt ansvar för att verksamheten fungerar. Alltså har därmed rätt till vinsten.

Fair enough, tycker nog de flesta. Det är så ett företag bör fungera.

Men efter snart 15 år som egenföretagare, varav sex år som arbetsgivare, börjar jag tro att vi har tänkt helt fel. Det är inte alls på det här sättet ett företag ska fungera.

Det gamla paradigmet

I Frédéric Lalouxs bok Reinventing Organizations berättas om olika paradigm, som beskriver hur företag fungerar. Det vanligaste förekommande paradigmet kallas i boken för Orange, och beskriver hur en organisation fungerar likt en maskin.

Organisationer i detta Orange-paradigm har tydliga hierarkier. I toppen sitter ägarna, vars ledning bestämmer hur maskinen ska skötas.

Medarbetarna är kugghjul i maskineriet. De har sina bestämda uppgifter att utföra, tilldelade från ledningen. Och framför allt: De är lätta att byta ut.

Det märks i vårt språk hur djupt rotad denna maskinmetafor är. Vi talar om att växla upp, öka takten och flaskhalsar. På engelska: pulling the lever, moving the needle. Och så vidare. Vi talar om organisationer som om de vore maskiner, för att vi tror att de är det.

Eftersom det är ledningen som gör allt jobb – de är de enda som har total överblick, medan medarbetarna är passiva kugghjul i den stora maskinen – så är det naturligt att allt ansvar, och all vinst, hamnar hos ägarna.

Vem tar risken egentligen?

Jag har sedan starten av Apelöga varit majoritetsägare. Det har gett mig makten att bestämma vad jag vill.

Under åren har jag blivit allt mer obekväm med detta upplägg. Det har inte känts rätt. Varför ska jag bestämma över sådant som medarbetarna har bättre koll på? Och varför ska jag få all vinst?

Men när jag talat med andra egenföretagare om att jag får dåligt samvete av att ta ut utdelning, har de skakat på huvudet. Det är ju du som ägare som tar all risk!

All risk, verkligen?

Nej, som de flesta vet är det inte alls riskfritt att vara anställd. Visst, som anställd går du inte in med ditt kapital, men du offrar din tid. I dåliga tider kan du som anställd när som helst bli uppsagd, och plötsligt har du ingen lön.

Som ägare har du ett större skyddsnät. Kanske finns det en ekonomisk buffert. Och förmodligen förlorar du inte alla dina kunder samma dag, utan intäkterna fortsätter att komma in.

Det nya paradigmet

I Reinventing Organizations talas om nästa paradigm, som kallas Teal. Bara någon enstaka procent av alla organisationer i världen lever enligt dessa principer.

Istället för en maskin är en Teal-organisation en levande organism, som ständigt utvecklas. Denna organism har ett syfte i sig själv, som är större än att bara ge dess ägare utdelning.

En Teal-organisation bygger på självstyrande. Hierarkierna är borta, och det finns ingen central kontrollfunktion. Ansvaret för företagets utveckling har förflyttats från ägarna till medarbetarna.

Apelöga tog sina första steg mot att bli en Teal-organisation för några månader sedan när vi tog bort cheferna. Anders och jag, som tidigare bestämde, tog några steg tillbaka. Sedan dess styr vår organisation sig själv, enligt vissa givna principer.

Ansvar ger aktier

Frågan om ägande har ständigt kommit tillbaka till mig. Jag är fortfarande majoritetsägare. Men nu när jag inte är chef längre, på vilket sätt är jag egentligen ägare?

Med ägande kommer ansvar, men det borde väl gå åt det andra hållet också? Det vill säga, eftersom vi har distribuerat ut ansvaret är det väl naturligt att göra likadant med ägandet?

För att det inte bara skulle bli ”en känsla av delägarskap” bestämde jag mig för att göra verklighet av dessa tankar: Alla heltidsanställda i företaget fick några Apelöga-aktier. Den nya ägarbilden, med sex ägare istället för två, speglar bättre vilket typ av företag Apelöga vill vara.

—-

Konkurrensen om jobben för fotografer är mycket hård” skriver Arbetsförmedlingen i en prognos. Därför tänkte jag nästa vecka berätta hur man gör för att bli anställd på en fotobyrå som Apelöga. Eller hur man landar vilket jobb som helst, för den delen.

Om du vill ha texten till din mailbox, skriv upp din mailadress i den orangea boxen nedan.

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar