Vem litar du på?

Vem litar du på?


Strax före sommaren kom dråpslaget: Kunden meddelade att vårt uppdrag inte skulle förlängas. Jag minns känslan av förlamning.

Det var ett uppdrag som vi arbetat med i ett halvår, under våren 2012. Ett filmuppdrag som var så pass stort – 300 000 kr – att vi behövde anställa en extra person.

Under uppdragets gång fick vi signaler om att det uppdraget kunde förlängas. Isåfall: Ett halvår till, och ytterligare 300 000 kr.

Vi tog chansen att expandera Apelöga. Vår plan var att bygga upp vår filmverksamhet och använda pengarna från det stora uppdraget som bas. Anställa. Köpa utrustning.

Men så i juni, när vi var mitt i våra expansionsplaner, meddelade plötsligt kunden att projektet var helt avslutat. Ingen chans till förlängning.

Vi befann oss plötsligt i en svår sits. Vi hade fler anställda än vi kunde försörja. Och det fanns ingen större förhoppning om att våra intäkter skulle öka närmsta tiden.

Vi var tvungna att minska våra kostnader. Konkret: Arbetsstyrkan måste minskas. Hur?

Internt valde vi att lägga korten på bordet. Alla i Apelöga blev införstådda med läget. Kunde vi gemensamt försöka hitta lösningar, för att slippa avsluta någons anställning?

Efter ett tag hittade vi några kompromisser. Vår dåvarande online manager, som jobbade hos oss på halvtid, hittade en annan tjänst. Anders, vår VD, gick ner i arbetsgrad och tog en projektanställning på ett annat företag under några månader. Och jag tog ut lite pappaledighet.

Vi drog åt svångremmen.

Ett halvår senare kunde vi konstatera att vi tagit oss helskinnade ur krisen. Sparplanen hade fungerat. Apelöga överlevde.

Därför ska du skriva om det du inte vill

Det här är egentligen inte ett blogginlägg om Apelögas kris under 2013. Historien ovan är en illustration på nästa tips i min copy-skola (del 1 finns här, och del 2 här).

Lektion nr 3 är: Våga dela med dig av dina misslyckanden.

Alltså. Helst skulle jag inte vilja berätta den där historien om hur Apelöga nästan gick under. Den är genant. Jag skulle mycket hellre berätta en historia om när vi lyckades extra bra. Om något fancy uppdrag vi gjort.

Den här historien hade förvisso ett lyckligt slut, men det är uppenbart att det finns mycket som vi hade kunnat göra bättre. Till exempel var det ett stort misstag att förlita sig så mycket till en enda kund, med ett enda uppdrag.

Så varför valde jag då att berätta den här historien?

Jo, för att:
1. Det är en intressant historia (hoppas jag), och storytelling is the shit (som jag förklarade i detta inlägg)
2. Det finns en poäng i att blotta sina svagheter.

Hur du skapar förtroende

Det som händer när du öppnar dig, visar dig sårbar, i en text är att du skapar förtroende. Du står i kontrast till alla skrytmånsar i sociala medier.

Jo, jag förstår skrytmånsarna. Jag är själv en sådan ibland, tyvärr. För det är roligt att skryta. Det känns tryggt att tala om sina goda sidor. Och det kan finnas en guilty pleasure i att göra andra avundsjuka.

Problemet är bara att ingen vill läsa ditt skryt.

Ett annat problem med skrytmånsar är att de inte skapar förtroende. Vem vill göra affärer med någon man inte litar på?

Dålig magkänsla ger bra texter

För min del har jag upptäckt ett samband:
Ju mer ont i magen jag har när jag ska publicera en text, desto bättre kommer texten tas emot. Om jag vågar öppna mig, så kommer jag stärka relationen med mina läsare.

Inlägget jag skrev häromveckan, om min stamning, var en sådan text. Jag fick idén till texten för två år sedan, men vågade inte färdigställa den förrän nyligen. När jag väl tog mod till mig, blev resultatet bra, och jag fick mycket fin respons.

Mycket magont, men jo, det var värt det, på så många sätt.

——

På samma tema: Brené Brown talar om styrkan i sårbarhet i detta TED-talk. Rekommenderas.

——

Nu tar jag julledigt. Bloggen är tillbaka igen tisdagen den 5 januari. Men ärligt talat, det datumet är inget man kommer ihåg. Så för att inte missa kommande inlägg: Skriv upp din mailadress i den orangea boxen nedan.

Vad vill du att jag ska skriva om framöver? Maila gärna önskemål till mig på adam.haglund@apeloga.se. Jag är tacksam för alla tips och synpunkter!

Artikelskribent:
Adam Haglund

Lämna ett svar